Mitt i prick
Exakt så jag känner mig när jag är bakfull...
Att ta tag i saker
Och ting. Det är banne mig inte lätt. Satte mig med matte, jösses så tråkigt. Vet ju hur bra "disciplin" jag har när jag försöker plugga hemma, men dessvärre har jag ingen lust att ta mig till skolan ikväll. Får räcka med de timmar jag kommer få ihop idag.
Igår tog jag en dag till att flytta saker från källaren och gå runt på ikea med mamma, hittade lite saker som jag tyckte kunde komma till pass i den nya lägenheten, mamma köpte lite saker hem och så lunchade vi där och var nöjda. Skönt att inte behöva laga mat en dag till faktiskt. Jag fick leka chaufför när vi skulle ta oss runt med sakerna, mamma vågade låta mig köra eftersom hon ändå skulle sitta bredvid:) jag kan ju dessutom söder lite bättre än hon. Till Hbg körde hon dock själv, med hjälp av gps (och ändå lyckades missa svängar och svänga av för tidigt - jag kan ha varit orsaken, kanske, men inte alltid:)).
Måste säga det - vad skum känsla man får när man kommer hem efter en längre vistelse någonannanstans. Som att man kommer hem till någon annan, ser sin egen lägenhet och hem med helt andra ögon. Konstigt nog, när jag kom hem till moster kändes allt så himla hemmavant och bekant där, trots att de hade renoverat och ändrat på massa saker.
Kommer nog sakna att ha någon i närheten, har nu oavbrutet haft sällskap i tre veckor, idag åkte mamma hem. Så nu sitter jag här själv och vänjer mig vid tystnaden, sörplar på en kaffe och försöker samla krafter för en till stund med matte.
Det käns skönt att jag hann visa mamma den rätta sidan av staden. Alla andra gånger hon var här var det bara kallt och regnigt, inget väder att vara ute i. I förrgår tog vi en lång promenad, tre timmar vandrande vi runt i staden. Hon fick se havet, stjärnorna i marken och Kärnan som hon såg i filmen jag skickade, från Love&light, med ljusföreställningen. Där gick vi självklart uppför trapporna också. Synd bara det var så mörkt att man bara såg ljusen från allting. Nästa gång får vi ta en promenix när det är dag!
Ska sätta igång igen och analysa..
På plats
Igår natt kom vi äntligen hem. Efter den långa resan och krångel med pass på flygplatsen var vi utmattade både fysiskt och psykiskt. Saker som ska hållas kalla stoppades i kylskåpet och sedan sov vi. Tänker tillbaka och förvånas över att jag redan känner mig utvilad. En natt med halvdan sömn på tåget - med passkontroller mitt i natten och sex timmars resa, väntan i Kiev och sedan två flyg och två bussar, totalt ett helt dygn i stress och vaket tillstånd.
Tur ar väl att jag är hemma iallafall:) det blir antagligen en inte alltför produktiv dag idag, imorgon kommer vi förhoppningsvis iväg till Hbg.
Konstigt nog längtar jag inte ens hem just nu, måste nog förbereda mig på allt som ska göras, svårt. Speciellt att sätta igång och plugga på riktigt igen, vilket behövs. Det får bli som det kommer helt enkelt. Känns nog lite skumt att komma hem och börja flytta, men det är nog inte värre än något annat. Just nu skrämmer ovissheten mig lite, samtidigt som det känns lite spännande. Jag var nog lite bortskämd när jag just började utbildningen. Tre år framåt visste jag vad jag skulle göra. Nu vet jag inte mer än näsan räcker. Därför framtiden finns kanske, för att man själv ska skapa den:)
Några bilder från resan
1.
2.
3.
4.
5.
6.
1. Min sysselsättning under tiden, sånt som här betraktas här som fågelfrö ses som snacks i hemlandet:) ser det bara som nostalgi..
2. Säkerhet saknas lite överallt. Vid vägkanten, uppgrävda rör och ingen markering.
3. Broar i hemstaden är nog inte så mycket bättre än räcken. Något man försöker att inte tänka på när man går över.
4. Växtligheten frodas och på floden kan man ta turer i båt eller, som här, i katamaran (trampbåt)
5. Blomster saknas inte vid vägkanterna och i rabbatterna overallt i staden.
6. Lummig trädgård i bakgården.
När jag tittar på bilderna längtar jag tillbaka samtidigt som jag är tacksam för att bo i Sverige och ha fler valmöjligheter, även om det ibland gör mer skada än nytta. Till skillnad från vitryska ungdomar bor jag själv och har verklig möjlighet att köpa en lägenhet när jag blir fast anställd. Fast å andra sidan, visst är svenskarna alltmer ensamma och deprimerade? Ofta långt ifrån sin familj och släkt som sällan uppskattas som sällskap. Hugger man rötterna dör trädet, rätta mig om jag har fel. Att bo ihop med föräldrar kan vara mardröm med många viljor och önskningar, har nog de flesta hum om, men att träffa sina föräldrar alltför sällan kan leda till ånger och ångest många år senare. Glöm inte de:)
Nog har jag ändå haft semester, sluppit laga mat och planera mer än någon dag framåt. Vissa dagar spenderades med juridiktexterna, andra i solen, vädret har för det mesta varit bra. Så kallt som det är här har det varit bara några enstaka dagar. Nu får man ta och vänja sig vid den svenska sensommaren igen, snart även hösten! Sen får vi se:)
Tur ar väl att jag är hemma iallafall:) det blir antagligen en inte alltför produktiv dag idag, imorgon kommer vi förhoppningsvis iväg till Hbg.
Konstigt nog längtar jag inte ens hem just nu, måste nog förbereda mig på allt som ska göras, svårt. Speciellt att sätta igång och plugga på riktigt igen, vilket behövs. Det får bli som det kommer helt enkelt. Känns nog lite skumt att komma hem och börja flytta, men det är nog inte värre än något annat. Just nu skrämmer ovissheten mig lite, samtidigt som det känns lite spännande. Jag var nog lite bortskämd när jag just började utbildningen. Tre år framåt visste jag vad jag skulle göra. Nu vet jag inte mer än näsan räcker. Därför framtiden finns kanske, för att man själv ska skapa den:)
Några bilder från resan
1.
2.
3.
4.
5.
6.
1. Min sysselsättning under tiden, sånt som här betraktas här som fågelfrö ses som snacks i hemlandet:) ser det bara som nostalgi..
2. Säkerhet saknas lite överallt. Vid vägkanten, uppgrävda rör och ingen markering.
3. Broar i hemstaden är nog inte så mycket bättre än räcken. Något man försöker att inte tänka på när man går över.
4. Växtligheten frodas och på floden kan man ta turer i båt eller, som här, i katamaran (trampbåt)
5. Blomster saknas inte vid vägkanterna och i rabbatterna overallt i staden.
6. Lummig trädgård i bakgården.
När jag tittar på bilderna längtar jag tillbaka samtidigt som jag är tacksam för att bo i Sverige och ha fler valmöjligheter, även om det ibland gör mer skada än nytta. Till skillnad från vitryska ungdomar bor jag själv och har verklig möjlighet att köpa en lägenhet när jag blir fast anställd. Fast å andra sidan, visst är svenskarna alltmer ensamma och deprimerade? Ofta långt ifrån sin familj och släkt som sällan uppskattas som sällskap. Hugger man rötterna dör trädet, rätta mig om jag har fel. Att bo ihop med föräldrar kan vara mardröm med många viljor och önskningar, har nog de flesta hum om, men att träffa sina föräldrar alltför sällan kan leda till ånger och ångest många år senare. Glöm inte de:)
Nog har jag ändå haft semester, sluppit laga mat och planera mer än någon dag framåt. Vissa dagar spenderades med juridiktexterna, andra i solen, vädret har för det mesta varit bra. Så kallt som det är här har det varit bara några enstaka dagar. Nu får man ta och vänja sig vid den svenska sensommaren igen, snart även hösten! Sen får vi se:)
Pa vag hem
Sitter aterigen i Kiev och vantar in tiden for att flyga hem. Jag har haft tva trevliga veckor, mycket battre an jag hade vantat mig! Traffat nagra skolkompisar, mina kussar och nagra av slakten pa mor- och farsidan. Pa fem ar har det bade hant mycket och inget alls. Manniskor i min alder har nog vuxit upp lite, liksom jag. Allt annat ar nog sig likt, kanske gatorna ar lite renare och trafiken battre. Mentaliteten hos manniskorna ar nog densamma, nog en overlevnadstaktik for att klara sig. Manga lever pa otroligt sma summor, tur ar val att maten ar jamforelsevis billig.
Elektronik och lagenheter kostar samma summor som i Sverige och manga unga manniskor kan inte ens forestalla sig att nagonsin sta pa egna ben och vara agare till en egen bostad. Att bo hos och fa hjalp av foraldrar ar det basta alternativet aven for en ung familj, till dess att de kanske far battre jobb eller lon.
Elektronik och lagenheter kostar samma summor som i Sverige och manga unga manniskor kan inte ens forestalla sig att nagonsin sta pa egna ben och vara agare till en egen bostad. Att bo hos och fa hjalp av foraldrar ar det basta alternativet aven for en ung familj, till dess att de kanske far battre jobb eller lon.
Belarus
Japp, nu hittade jag till en dator igen. I forrgar hann jag bara med en halvtimma, for att hitta nagra adresser och skicka vy-kort till de jag kom pa. Hann dock inte skicka ivag alla forran idag, om en vecka, antagligen samtidigt som jag kommer hem, kommer de fram.
Maste saga att det ar lite besvarligt att leta pa eniro utan de vanliga ä, å och ö (som jag nu bara klistrat in) och annu besvarligare att logga in pa min kurshemsida da mitt losenord innehaller versal ä. Tangentbordet har jag inte forstatt mig pa annu och tvivlar pa att jag nagonsin kommer gora det. Kanske lika bra det.
Tiden har har gatt fort men andock har jag borjat kanna av att svenska ar bara ett andra sprak, modersmalet tar over alltfor snabbt och formagan att tanka pa svenska avtar med rasande fart. Men ryskan har ocksa fatt sig en torn av att jag inte anvander det alltfor ofta, vissa ord ter sig helt obekanta och vissa har pastar att jag borjar fa utlandsk accent. Jag befarar dock att jag kommer tillbaka med bred rysk brytning...
Jag har hunnit traffa nagra av mina kompisar, men langt ifran alla, inte ens hela slakten har jag sett. Men sa ar den ratt stor ocksa. Kanner mig aven lite lugnare angaende slaktens patryckningar om brollop och barnbarn, ingen av mina kusiner skyndar varken med det ena eller det andra. Hade jag stannat har tror jag dock att det hade gatt fort med att skaffa familj, killarna ar mer oppna for att gifta sig tidigt.
Hemma vantar dock tentor och flytt och jag har fortfarande inte bestamt mig for vilket jag ska borja med forst. Troligtvs blir det en enda stor rora. Men bara till september:)
Min timma ar slut, men snart uppdaterar jag nog ige. Puss och kram!
Maste saga att det ar lite besvarligt att leta pa eniro utan de vanliga ä, å och ö (som jag nu bara klistrat in) och annu besvarligare att logga in pa min kurshemsida da mitt losenord innehaller versal ä. Tangentbordet har jag inte forstatt mig pa annu och tvivlar pa att jag nagonsin kommer gora det. Kanske lika bra det.
Tiden har har gatt fort men andock har jag borjat kanna av att svenska ar bara ett andra sprak, modersmalet tar over alltfor snabbt och formagan att tanka pa svenska avtar med rasande fart. Men ryskan har ocksa fatt sig en torn av att jag inte anvander det alltfor ofta, vissa ord ter sig helt obekanta och vissa har pastar att jag borjar fa utlandsk accent. Jag befarar dock att jag kommer tillbaka med bred rysk brytning...
Jag har hunnit traffa nagra av mina kompisar, men langt ifran alla, inte ens hela slakten har jag sett. Men sa ar den ratt stor ocksa. Kanner mig aven lite lugnare angaende slaktens patryckningar om brollop och barnbarn, ingen av mina kusiner skyndar varken med det ena eller det andra. Hade jag stannat har tror jag dock att det hade gatt fort med att skaffa familj, killarna ar mer oppna for att gifta sig tidigt.
Hemma vantar dock tentor och flytt och jag har fortfarande inte bestamt mig for vilket jag ska borja med forst. Troligtvs blir det en enda stor rora. Men bara till september:)
Min timma ar slut, men snart uppdaterar jag nog ige. Puss och kram!
Ryska
För er som inte känner mig så bra - jo, jag kan ryska. Det är mitt modersmål men inte lika välanvänt som svenskan. Märker det nu när jag sitter och gör ett översättarjobb åt ett event här i stan. Det är SÅ SVÅRT! Att hitta motsvarigheter, men även att skriva på ett sätt som inte låter konstigt i ryskan. Svenska till ryska it is, japp. Och fotboll, haha, det är ett skämt.. jag är ett skämt när det gäller fotboll. Hoppas bara att de som läser min översättning inte skrattar ihjäl och också förstår någonting av det jag ville framföra!
Snart blir det tid hos fotvården, sitter och översätter de största texterna, till ikväll ska detta vara klart... även en opposition ska vara klar, känner att det kommer bli en sen kväll och tidigt imorgon. Det brukar iofs gå bra, så jag hoppas det gör det även denna gång:)
Kramar på er, ska fortsätta klia i huvudet och riva håret...
Snart blir det tid hos fotvården, sitter och översätter de största texterna, till ikväll ska detta vara klart... även en opposition ska vara klar, känner att det kommer bli en sen kväll och tidigt imorgon. Det brukar iofs gå bra, så jag hoppas det gör det även denna gång:)
Kramar på er, ska fortsätta klia i huvudet och riva håret...
Klänningar
Just nu står det lilla klädstället framme så jag ser att jag har massa kläder och fina klänningar att använda! Dock har vädret inte varit det perfekta och så har jag inte riktigt haft något tillfälle att använda de heller.. Ikväll känns det däremot ganska varmt och skönt, trots att klockan strax är midnatt. Dörren till balkongen står öppen hela vägen och in kommer gatans brus, jag vill vara uppe hela natten..
Rabarberpaj - en bra investering
Förresten så bakade jag en paj i söndags, vilket ser ut att ha uppskattats, bl. a. i denna quiz på facebook:
Såklart lite överdriven på sina sätt, men rolig:) Asgarvade när jag gjorde testet:D Tydligen har Ry en bild av mig som en pipig tjej med veka leder och älsklingsarkiv i Kristianstad! Haha:)
Note to self: bjud oftare på rabarberpaj!
Gjord av Ry:)
Såklart lite överdriven på sina sätt, men rolig:) Asgarvade när jag gjorde testet:D Tydligen har Ry en bild av mig som en pipig tjej med veka leder och älsklingsarkiv i Kristianstad! Haha:)
Note to self: bjud oftare på rabarberpaj!
Alla goda ting är tre
Bara tre dagars jobb, jippie!! Så hade man behövt ha på ett "vanligt" jobb. Max fyra dagar i veckan - jobb, och den femte lediga dagen skulle man själv fritt välja när i veckan man vill ta ut.. Synd att arbetsgivarna inte förstår hur bra det är;)) Bästa blir ju såklart om man är egen och kan planera med tiden, dock blir det ofta mer övertid än fritid som egenföretagare.
Jodå, jag är timavlönad, så egentligen borde jag tvinga mig till jobb alla dagar jag kan för att ha något att leva på till hösten som fortfarande är väldigt oplanerad och skrämmande oviss. Men jag vet att jag tappar gnistan och viljan att göra någonting om jag inte får slippa de ganska ensidiga uppgifterna då och då. Därför blir det vääldigt skönt med långhelg!
Vad har ni för planer? Jag ska så lite frön, de har legat i sina påsar alldeles för länge!
Kram:)
Jodå, jag är timavlönad, så egentligen borde jag tvinga mig till jobb alla dagar jag kan för att ha något att leva på till hösten som fortfarande är väldigt oplanerad och skrämmande oviss. Men jag vet att jag tappar gnistan och viljan att göra någonting om jag inte får slippa de ganska ensidiga uppgifterna då och då. Därför blir det vääldigt skönt med långhelg!
Vad har ni för planer? Jag ska så lite frön, de har legat i sina påsar alldeles för länge!
Kram:)
Disträ
Har vissa en disträ-dag eller ska jag känna mig påflugen och ivägen?
Det vill jag ju inte! Men tyvärr har jag den egenskapen att jag känner oftast igen människor innan de hinner se/känna igen mig, vilket ofta resulterar i att jag är mer engagerad i att hälsa på dem än tvärtom. Alltså ser det mest ut som att jag står där och vinkar och säger hej och de seglar förbi utan att märka mig eller så lyfter de blicken, får något konstigt uttryck i ansiktet, säger hej och går vidare. Jag som är så trevlig!
Äsch, jag orkar inte gräva i det. Verkar ju ändå som att de flesta jag känner har fått annat på tankarna och lever i sin lilla hörna. Komigeeeen! Jag vill ha nytt, jag vill känna mig sedd och jag vill inte vara bortglömd! Make my day.
Det vill jag ju inte! Men tyvärr har jag den egenskapen att jag känner oftast igen människor innan de hinner se/känna igen mig, vilket ofta resulterar i att jag är mer engagerad i att hälsa på dem än tvärtom. Alltså ser det mest ut som att jag står där och vinkar och säger hej och de seglar förbi utan att märka mig eller så lyfter de blicken, får något konstigt uttryck i ansiktet, säger hej och går vidare. Jag som är så trevlig!
Äsch, jag orkar inte gräva i det. Verkar ju ändå som att de flesta jag känner har fått annat på tankarna och lever i sin lilla hörna. Komigeeeen! Jag vill ha nytt, jag vill känna mig sedd och jag vill inte vara bortglömd! Make my day.
Frustraterad
Se nu på, jag är så trött på allt nu i eftermiddag att jag morrar åt allt och alla! Fredag går ju mot sitt slut, och jobbet har gått över i helg.
På den tysta avdelningen hoppades jag vila litegrann från allt stök. Men tji fick jag. Nu var det inte mobilpratare som bryter mot reglerna, eller fnittriga fjortisar, som fick mig att koka inombords, nejdå. Pågatågen. Av den gamla typen. Och deras så "välfungerande" automatiska dörrar.
Dörrarna gick nämligen inte igen! Utan de öppnades-stängdes-öppnades-stängdes osv. i en oändlig process med kortvariga pauser. Suuuuck! För att vara så trött som jag var så var det faktiskt droppen...
Här är beviset... Föreställ er då samma process under 1,5 timmar...
Här på blogg.se hittar jag ingen knapp för videor, hur gör ni med sånt? Finns det någon särskild kod? Har lärt mig om youtube-klipp, men inte så mycket annat. Så för att inte irritera mig mer så får ni en länk istället.
Nu på kvällen blir det någon mindre tackfest för alla funktionärer inom ingenjörssektionen, alla är iväg och spelar laserdome nu. Eller de flesta, jag orkar inte med det idag. Kvällen får räcka:)
Puhh.. nu kanske aggressionerna släpper lite. Hur gör ni för att bli av med irritation och ilska?
På den tysta avdelningen hoppades jag vila litegrann från allt stök. Men tji fick jag. Nu var det inte mobilpratare som bryter mot reglerna, eller fnittriga fjortisar, som fick mig att koka inombords, nejdå. Pågatågen. Av den gamla typen. Och deras så "välfungerande" automatiska dörrar.
Dörrarna gick nämligen inte igen! Utan de öppnades-stängdes-öppnades-stängdes osv. i en oändlig process med kortvariga pauser. Suuuuck! För att vara så trött som jag var så var det faktiskt droppen...
Här är beviset... Föreställ er då samma process under 1,5 timmar...
Här på blogg.se hittar jag ingen knapp för videor, hur gör ni med sånt? Finns det någon särskild kod? Har lärt mig om youtube-klipp, men inte så mycket annat. Så för att inte irritera mig mer så får ni en länk istället.
Nu på kvällen blir det någon mindre tackfest för alla funktionärer inom ingenjörssektionen, alla är iväg och spelar laserdome nu. Eller de flesta, jag orkar inte med det idag. Kvällen får räcka:)
Puhh.. nu kanske aggressionerna släpper lite. Hur gör ni för att bli av med irritation och ilska?
Måndagskaffe
Kom just hem efter en "underbar" tågresa medföljande ryggont och nackspärr och sörplar i mig kaffet jag borde hällt i mig redan imorse. Det känns verkligen av att det är Måndag idag och jag är tacksam att det finns andra morgontrötta, eller snarare - måndagströtta personer på jobb.
Sitter och kollar mina framtida jobbmöjligheter på Monster.se och utsikten är bedrövande depressionsframkallande. Vilket företag vågar anställa en nyutexad byggnadsingenjör med noll praktisk erfarenhet? Inte ens jag hade vågat det om jag vore ett företag och skulle anställa mig i dessa tider. Och dessutom så är jag fortfarande inte klar med allt jag ska vara klar med, bara det. Men så är det så. Den som lever den får se. Jag hoppas jag lever då:)
Istället börjar jag roa mig genom att kolla runt efter roliga småsaker man kan lägga i sin fina fullpropade garderob och använda en gång i månaden, förhoppningsvis. Liksom, skulle ni kunna tacka nej till denna alldeles fina och praktiska väska?
Sitter och kollar mina framtida jobbmöjligheter på Monster.se och utsikten är bedrövande depressionsframkallande. Vilket företag vågar anställa en nyutexad byggnadsingenjör med noll praktisk erfarenhet? Inte ens jag hade vågat det om jag vore ett företag och skulle anställa mig i dessa tider. Och dessutom så är jag fortfarande inte klar med allt jag ska vara klar med, bara det. Men så är det så. Den som lever den får se. Jag hoppas jag lever då:)
Istället börjar jag roa mig genom att kolla runt efter roliga småsaker man kan lägga i sin fina fullpropade garderob och använda en gång i månaden, förhoppningsvis. Liksom, skulle ni kunna tacka nej till denna alldeles fina och praktiska väska?
Tänk då, bara 130 spänn, ingenting! Eller.. kanske inte borde tänka så då. För tar man åtta sådana väskor till så är min månadsbudget väck. Hur är det för er som redan är ute i det "riktiga" arbetslivet, får ni lönen att räcka till?
Lägga ner
Igår satt jag och funderade - varenda kotte har ju blogg! Vem man än ser så bör väl iallafall var tredje-fjärde person ha skrivit något på nätet, då pratar jag inte om facebook och andra stora nätcommunities där man kan lägga ut sitt liv fritt tillgängligt för alla. Plötsligt kändes det så puttigt och passé att skriva någonting här, dessutom då ingen läser.
Men sedan tänkte jag om. Jag läser ju. Kanske en och annan hittar hit, men de små inlägg jag gör är mitt sätt att uttrycka mig och jag tycker om det. Vem vet, kanske engång blir jag något stort. Läste just en inspirerande artikel i e24.se om en polsk kvinna som har lyckats ta sig långt.
Måste direkt erkänna att sådant affärssinne har jag inte själv, jag tror nästan jag kan skylla på barndomen där jag faktiskt lekte att jag var försäljaren men tog inga riktiga pengar för det, utan tyckte det var kul att alla kom till mig. Visst, jag hade kunnat tänka ut något som var svårare att få tag på än ett par löv, men jag var snäll och ville vara med i leken. Dock kom min pappa förbi en dag och skällde ut mig så in i bomben. Liten och lydig som jag var upphörde jag med "dumheterna" direkt. Men det hade varit så mycket lättare om han hade uppmuntrat mig och kommit med tips. Tack pappa!
Det känns nog fortfarande något obekvämt och skämmigt att göra upp affärer med någon. Men jag jobbar ju. Det är väl en affär? Det gäller väl att lära sig på vägen. Det ska jag absolut göra.
Men sedan tänkte jag om. Jag läser ju. Kanske en och annan hittar hit, men de små inlägg jag gör är mitt sätt att uttrycka mig och jag tycker om det. Vem vet, kanske engång blir jag något stort. Läste just en inspirerande artikel i e24.se om en polsk kvinna som har lyckats ta sig långt.
Måste direkt erkänna att sådant affärssinne har jag inte själv, jag tror nästan jag kan skylla på barndomen där jag faktiskt lekte att jag var försäljaren men tog inga riktiga pengar för det, utan tyckte det var kul att alla kom till mig. Visst, jag hade kunnat tänka ut något som var svårare att få tag på än ett par löv, men jag var snäll och ville vara med i leken. Dock kom min pappa förbi en dag och skällde ut mig så in i bomben. Liten och lydig som jag var upphörde jag med "dumheterna" direkt. Men det hade varit så mycket lättare om han hade uppmuntrat mig och kommit med tips. Tack pappa!
Det känns nog fortfarande något obekvämt och skämmigt att göra upp affärer med någon. Men jag jobbar ju. Det är väl en affär? Det gäller väl att lära sig på vägen. Det ska jag absolut göra.
Limit
Jag har just kommit fram till att vara student handlar om en massa svåra val. T.ex. som detta: du har fyra tusen, för det kan du skaffa:
-
En dator, som hade varit underbart att ha med på tåget till och från jobb så man inte stryper sig själv av tristess
-
En systemkamera, för nu under sommaren är ju då man vill ta massa fina bilder
-
En cykel, som jag snart kommer behöva iallafall, för min håller på att ramla sönder
-
Bra knivar till köket så jag slipper såga igenom allt jag ska tillaga
-
Investering så jag slipper sitta fattig efter skolan
Jo, visst borde jag inse att cykel och knivar är en bra investering, plus ett jobb. Men dator och kamera är ju mycket, mycket bättre!
Med minna shoppingvanor, dock, beror det helt på om jag ens har de fyra tusen jag tjatar om. Jag tror jag ska frysa mitt visakort ett tag.. myyysigt, en isklump med ett trevligt kort jag vill ha. Nå, kanske något för mig?
Döda jävlen
Som sitter i mitt huvud och hjärta och suktar efter en man. Hemmafrujävel, binda-sig-jävel, jag vet inte. Men det är så himla nedtryckande att behöva lida pga. att han nu vill sätta sina klor i mig igen. Låta fina bilder med mig och HONOM, liggandes bredvid på filten på en oändlig, grön äng, hans vackra ögon inramade i mörka, täta ögonfransar som tittar på mig, gå i mitt huvud, krama om mitt hjärta så jag får svårt att andas.
Nej, jag ser ju inte vem det är eller hur HELA han ser ut! Annars hade jag letat reda på honom för att detta Inaplågeri ska ta sitt slut någon gång. Ja, det är dumt att känna sig olyckligt kär eller ensam när man inte ens har någon att vara olyckligt kär i.
Va, vad säger ni som av någon märklig anledning ändå hittar hit? Ska man ge sig ut och leta? Men är det inte bättre att låta honom hitta mig? Jag är förhimlans dålig på att flörta bara. Eller så har jag bara glömt hur man gör.
Nej, jag ser ju inte vem det är eller hur HELA han ser ut! Annars hade jag letat reda på honom för att detta Inaplågeri ska ta sitt slut någon gång. Ja, det är dumt att känna sig olyckligt kär eller ensam när man inte ens har någon att vara olyckligt kär i.
Va, vad säger ni som av någon märklig anledning ändå hittar hit? Ska man ge sig ut och leta? Men är det inte bättre att låta honom hitta mig? Jag är förhimlans dålig på att flörta bara. Eller så har jag bara glömt hur man gör.
Glas
Varför diska när man kan göra sönder de?!
Anorexi
På tal om. Grannarna uttryckte sin oro över att jag är smal. Nej, inte mina. Mammas. Det hörde jag för ett par veckor sen.
Vilken tur då att de inte ser hur mycket jag kan trycka i mig... Då hade båda blivit avundsjuka.
Tyvärr måste jag göra dem besvikna med att jag oftast inte har någon koll på vad jag stoppar i mig, jag kan definitivt inte hur mycket kalorier det är i alla saker (jag och siffror har aldrig gått ihop) och jag har ingen våg hemma.
Ändå tycker jag om min kropp, min tåliga trotjänare. Och jag är överförtjust i mina bröst ibland. Konstigt nog så lyckas de på något sätt ändra storlek ungefär varannan dag. Även benen varierar från långa och ståtliga till korta och knubbiga, beroende på vilket humör jag är på och vad jag har på mig. Men jag tycker om de ändå:)
Som ni ser, överlag en rätt så nöjd med sig själv människa.
P.S.: Ville avreagera mig lite. Eller så. Jag tar illa upp när människor ser något som inte finns.
Vilken tur då att de inte ser hur mycket jag kan trycka i mig... Då hade båda blivit avundsjuka.
Tyvärr måste jag göra dem besvikna med att jag oftast inte har någon koll på vad jag stoppar i mig, jag kan definitivt inte hur mycket kalorier det är i alla saker (jag och siffror har aldrig gått ihop) och jag har ingen våg hemma.
Ändå tycker jag om min kropp, min tåliga trotjänare. Och jag är överförtjust i mina bröst ibland. Konstigt nog så lyckas de på något sätt ändra storlek ungefär varannan dag. Även benen varierar från långa och ståtliga till korta och knubbiga, beroende på vilket humör jag är på och vad jag har på mig. Men jag tycker om de ändå:)
Som ni ser, överlag en rätt så nöjd med sig själv människa.
P.S.: Ville avreagera mig lite. Eller så. Jag tar illa upp när människor ser något som inte finns.
Försäkringskassan
Jag slår mig själv på fingrarna för min okunnighet.
SIFFROR
Återkrav 4500,- i utbetalda bostadsbidrag. Sista dag - 15 april. Inkomst till dess - csn på ca 6500 minus ca 4200 i hyra. Kvar 2300 jag ska leva på den månaden. Får jag lön som är mer än två tusen kanske jag klarar mig....
Det är dåligt att inte känna till sin framtida inkomst. Det är uselt att inte ha någon buffert. Det är kasst att vara student. Och mycket värre att vara arbetslös.
P.S.: Jag är tillbaka lite ibland. Men just nu är mitt liv ganska trist.
SIFFROR
Återkrav 4500,- i utbetalda bostadsbidrag. Sista dag - 15 april. Inkomst till dess - csn på ca 6500 minus ca 4200 i hyra. Kvar 2300 jag ska leva på den månaden. Får jag lön som är mer än två tusen kanske jag klarar mig....
Det är dåligt att inte känna till sin framtida inkomst. Det är uselt att inte ha någon buffert. Det är kasst att vara student. Och mycket värre att vara arbetslös.
P.S.: Jag är tillbaka lite ibland. Men just nu är mitt liv ganska trist.
Min höst
Det har gått en tid sedan sista blogg, och det har inte hänt jättemycket sen dess, kan jag säga.
Jag går fortfarande på samma skola, samma program, läser bara annorlunda kurser. Under sommaren har jag kört bil i massor, kört till Hbg själv och tillbaka till Borås självklart, och hösten har jag spenderat springandes i piratkläder som phös under nollningen. Kul, tufft och ganska skönt att det är slut, dock lite mysko kändes det efteråt, att man inte längre skulle planera eller kolla så allt är med och allt stämmer.
Jag går fortfarande på samma skola, samma program, läser bara annorlunda kurser. Under sommaren har jag kört bil i massor, kört till Hbg själv och tillbaka till Borås självklart, och hösten har jag spenderat springandes i piratkläder som phös under nollningen. Kul, tufft och ganska skönt att det är slut, dock lite mysko kändes det efteråt, att man inte längre skulle planera eller kolla så allt är med och allt stämmer.
lite är ju nästan ingenting
.. men gör så mycket ibland. En blick, ett ord och världen vänds upp och ner, allt som man har gått och låtit samlas på flyter helt oväntat upp och man kan inte dölja det längre.
Satsat allt på att ha kul och trevligt igår kväll, sällskap jag trivs i annars och allt, men något gick snett.
Den stunden jag satt på sundsbussarna och kände mig omgiven av ett vakuum när alla andra sjöng, drack och busade är inget jag vill återuppliva. Men då, när jag satt där med öl framför mig och kände mig så oändligt ensam och på fel plats, då tårar bara väntade på att få rulla nerför mina kinder - kunde jag inte bara släppa allt och låta det outsägbara komma ut. Jag sprang upp på däcket och stod där ett bra tag, tittade på vågornas skum och det mörka vattnet, hemskt nog föreställde jag mig hur skönt det skulle vara att bara försvinna i det mörkas djup...
Det försvann inte, hur väl jag än försökte dölja att något var på väg att hända, och på väg till Hvillan orkade jag inte längre stoppa tårarna som rann och rann och ville inte ta slut.
Jag bröt ihop i parken, önskade jag kunde försvinna, bli osynlig, slippa allas blickar och känslan av att allting är fel och att man är en leksak i någons händer, att man inte kan gå vidare eller gå tillbaka, som att allt är satt på paus och därför händer om och om igen utan att man kan komma ut ut detta ekorrhjul.
Var skönt att ha dig nära, jag vet inte hur jag skulle kunnat reda upp det själv, antagligen skulle jag ha gått hem, dränkt mig i ännu mer tårar och varit självdestruktiv som vanligt. Tack för att du tog dig tid och lyssnade på mig, just nu känns saker mer "på plats", även om de fortfarande inte är som jag vill ha dem.
Tihi, vad söt du var inatt :) Kan inte låta bli att säga det. Tror att du somnade när jag strök din rygg, det känns bra när jag kan göra något för dig, acceptera det, sötnos ^^
Vet ej hur saker kommer att arta sig i sommar, och vill inte tänka vidare på det heller, det får komma som det kommer.
Den känslan och stunden du pratade om, jag hoppas verkligen att den finns för mig, men jag är rädd för sånt med, just för att den andra kanske inte känner likadant, önskar av hela mitt hjärta att du får uppleva det igen, och med rätt person, puss gullet....
Satsat allt på att ha kul och trevligt igår kväll, sällskap jag trivs i annars och allt, men något gick snett.
Den stunden jag satt på sundsbussarna och kände mig omgiven av ett vakuum när alla andra sjöng, drack och busade är inget jag vill återuppliva. Men då, när jag satt där med öl framför mig och kände mig så oändligt ensam och på fel plats, då tårar bara väntade på att få rulla nerför mina kinder - kunde jag inte bara släppa allt och låta det outsägbara komma ut. Jag sprang upp på däcket och stod där ett bra tag, tittade på vågornas skum och det mörka vattnet, hemskt nog föreställde jag mig hur skönt det skulle vara att bara försvinna i det mörkas djup...
Det försvann inte, hur väl jag än försökte dölja att något var på väg att hända, och på väg till Hvillan orkade jag inte längre stoppa tårarna som rann och rann och ville inte ta slut.
Jag bröt ihop i parken, önskade jag kunde försvinna, bli osynlig, slippa allas blickar och känslan av att allting är fel och att man är en leksak i någons händer, att man inte kan gå vidare eller gå tillbaka, som att allt är satt på paus och därför händer om och om igen utan att man kan komma ut ut detta ekorrhjul.
Var skönt att ha dig nära, jag vet inte hur jag skulle kunnat reda upp det själv, antagligen skulle jag ha gått hem, dränkt mig i ännu mer tårar och varit självdestruktiv som vanligt. Tack för att du tog dig tid och lyssnade på mig, just nu känns saker mer "på plats", även om de fortfarande inte är som jag vill ha dem.
Tihi, vad söt du var inatt :) Kan inte låta bli att säga det. Tror att du somnade när jag strök din rygg, det känns bra när jag kan göra något för dig, acceptera det, sötnos ^^
Vet ej hur saker kommer att arta sig i sommar, och vill inte tänka vidare på det heller, det får komma som det kommer.
Den känslan och stunden du pratade om, jag hoppas verkligen att den finns för mig, men jag är rädd för sånt med, just för att den andra kanske inte känner likadant, önskar av hela mitt hjärta att du får uppleva det igen, och med rätt person, puss gullet....