Anorexi

På tal om. Grannarna uttryckte sin oro över att jag är smal. Nej, inte mina. Mammas. Det hörde jag för ett par veckor sen.

Vilken tur då att de inte ser hur mycket jag kan trycka i mig... Då hade båda blivit avundsjuka.  

Tyvärr måste jag göra dem besvikna med att jag oftast inte har någon koll på vad jag stoppar i mig, jag kan definitivt inte hur mycket kalorier det är i alla saker (jag och siffror har aldrig gått ihop) och jag har ingen våg hemma. 

Ändå tycker jag om min kropp, min tåliga trotjänare. Och jag är överförtjust i mina bröst ibland. Konstigt nog så lyckas de på något sätt ändra storlek ungefär varannan dag. Även benen varierar från långa och ståtliga till korta och knubbiga, beroende på vilket humör jag är på och vad jag har på mig. Men jag tycker om de ändå:) 

Som ni ser, överlag en rätt så nöjd med sig själv människa.

P.S.: Ville avreagera mig lite. Eller så. Jag tar illa upp när människor ser något som inte finns.

Svar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0