Linjehysteri
Ledigheten känns just nu en bra bit bort, men jag behöver bara kämpa på en dag till, underbart! Kul också att min konsultchef engagerar sig och kollar runt efter jobb till mig. Det har ändå varit en bra tid, att jobba dessa fem månader (tiden går vääldigt fort..) och inte oroa sig över inkomsten. Dock kommer det och jagar en i ryggen nu när det är juletid och jag fortfarande inte har fått upp farten. Blö, nu får det vara nog om j-o-b-b. Jag längtar till att ta fram mina penslar igen, dra ut symaskinen och skapa lite underverk:) Hade jag sytt och pysslat oftare så hade en mannekäng-siluett varit väl till pass, för att slippa nåla i sig själv. Än mer saknar jag mina dagliga promenader, det har blivit väldigt mycket sittande inomhus.. Om jag köper termobraller, kommer det att töa då? Jag gillar ju snön, men inte att det är så himlans kallt. Känner att det kommer vara en runda på julrea för mig senare.
Julklapparna får vänta, jag måste tänka ut bra alternativ nu när pengafickorna inte blir så stora. Förslag?
Bara vara och inte behöva bli
Snälla Johanna kom ner till skåne och övernattade hos mig och idag var vi lekkompisar till lilla tjejen, dottern till en god vän. Hur mysigt som helst och kul att få göra det lilla livet lite gladare, trots en bamseförkylning hon har. Jag längtar så efter en egen liten, men det är så mycket som måste stämma och gå ihop innan dess. Jag tar det en dag i taget, helt enkelt. Inte utan förväntningar och besvikelser och annat smått och gott, men livet går an och det känns bra att inte kasta sig i med huvudet före. Först ska jag ju rymma någonstans, jobbigt med en unge i släptåg då.
Nästkommande månaderna blir således en spännande tid....
Kudden sjunger "call on me"
Låten jag uttryckte kärlek till i förra inlägget har gått på högvarv idag och jag har stundtals haft intentioner på att lämna allt och sticka iväg. Tur jag inte är så impulsiv, hade inte klarat alla frågor som hade dykt upp i skallen stunden senare. Jag vaktar dock tillfället, någon gång ska det bli av. Just nu är utmaningen att lyfta bakdelen några decimeter upp i luften, så... god natt!
I will give to you the love you seek and more
Preparty and let's go!
Allt börjar med en skiss som tolkas av mina duktiga medhjälpare, Anna, Ryan och Robert:
Tyvärr är bilderna från festen inget att hänga i granen, hittade inte min kamera när jag skulle hemifrån (måste städa undan kaoset här hemma!) så mobilkameran fick föreviga kvällen. Intressant nog hade ingen annan heller kamera med sig, kanske man ska se det som ett gott tecken, mysparty ftw!
Jag är hur som haver jättenöjd med kvällen och det jag har åstadkommit, även om det tog sin tid och krafter så har jag redan tagit igen sömnen nu. Återstår bara att städa lägenheten också så kan jag slappna av.
Här är förresten ett tips på snygga boots, gillar den lite ruffa känslan. Dessa är hittade på Din Sko men finns säkerligen som märkesskor också. Snyggt.
Inför min november-födelsedags-fest
Trötter och sömndrucken tittade jag igenom bilderna på min mobil och tänkte att, det här kan kan jag ju sammanfatta i ett inlägg:) Mina förberedelser inför födelsedagsfesten:
Hembakat bröd till smörgåstårtorna, dekorationer och efterrätt, allt tillagat och förberett med omtanke och kärlek:)
Winterdress
Blir det fint så får ni se bilder på konstverket imorgon, håll tillgodo!
Awesomness from Cph
Mitt första intryck: Wow, mycket folk! Därefter: Wow, nice effekter! Därefter: WOOOOW va mycke' folk!!!
Min lillebror och jag lyckades ta oss nära dj-båsen, alltså den dära pyramiden i mitten som har massa läktare med folk, där var vi!! Grymt svettigt, massa galningar men så awesome kväll! Jag blev upplyft av en inte alltför nykter kille, mitt i trapporna, snacka om att vara livrädd. Men turligt nog lyssnade han på mig och mina fötter kände marken igen. Det hela segade dock ner efter tolvslaget, vi var sjukt trötta i benen och längtade hem. Erik Prytz fick väl lite fart på kalaset men efter två (en halvtimma innan stängning) tog vi oss ut och rörde oss mot tåget. Det hela hade dock blivit bättre om vi gick åt rätt håll - efter flera kvarter hittade vi äntligen rätt och där var det inte långt till att tåget rullade in och svalde den vita, trötta partajhopen vi var. Det säger jag - längesedan jag längtade till min säng så! Sen sov vi bort resten av dagen och bror åkte hem.
Nu sitter jag här alldeles själv, planerar inför kalaset på lördag (med mitt kontrollbehov kommer jag behöva ta ledigt en hel dag och förbereda) och hoppas på att en ljus framtid väntar. Jag vet inte längre vad som händer med världen, vågar snart inte läsa nyheterna, det är så skönt att leva i sin egen liten bubbla. Bara det inte blir en kris till, då vet te tusan vad man ska göra, utbildad men utan erfarenhet. Frustrerande!!
To the W-H-I-T-E!
Nu är jag redo för att dra till grannarna över sundet, efter panikinköp av vita byxor till bror (tack och lov hittade bra och billiga i första butiken) och lite allmän shopping i blåsten. Är dock fortfarande plusgrader och sol här så jag är nöjd. Så länge det inte regnar på mig är jag nöjd. Sen är jag också lite nöjd för att min bror inte orkade stänga av sin dator, för vad hittar man där? Just ja, facerape! Jag gick dock inte på den fullt ut, annars hade ju köns- och namnbyte inte suttit helt fel, men hellre låta bli än att få hem en surtant som gnäller (bror).
Så önskar vi oss lycka till på det också.
Här ikväll. (Bilden lånad från evenemangets hemsida)
Inspärrad fågel i sorgedräkt
Känslan. Den gnager igen. Kommer igen och bosätter sig i min själ, lägger sig som en klump i magen. Jag var så glad att slippa den. Slippa känna att jag åter vill vara någon annan än mig själv, att jag inte duger som jag är oavsett vad jag gör. Alltid är det det förflutna som jagar ikapp mig. Enkelt sagt, jag känner mig övergiven och sårad när jag får reda på att killar ur tidigare förhållanden har en ny. Det händer inte varje gång, men det finns speciella människor som har lämnat ett djupare avtryck i känslominnet. Kanske kände jag att jag har varit orättvisst behandlad och såg det som ett upprättelse att de förblev singlar. Kanske såg jag en möjlighet försvinna, även om jag är medveten om att jag aldrig, aldrig kommer återvända till en kall hand. Till någon som inte lyckades se mitt fulla värde och älska mig. Jag var så hoppfull om att denna vinrter inte skulle behöva överlevas, jag ville njuta av den. Nu måste jag kämpa mot mina inre demoner, visa att jag duger och tro på det. Jag vill ha ett värdigt liv som jag trivs med, känner mig dum som inte nöjer mig med allt det vackra jag har och är omgiven med, envis i att jag saknar något, väntar på min andra hälft.
Det finns en chans att återuppliva den glada, fantasifulla och lite naiva tonåringen jag har varit, jag hoppas så att jag får en chans! Får en trygghet i livet för att våga vara lite galen. Så håll tummarna, håll dem!
Di röe
Igår upptäckte jag att jag fick nya grannar — de festade också loss (inflyttningsfest?) men stack iväg vid ett och jag kunde somna gott. Men först var jag ju tvungen att avreagera mig om det på fb och sen komma på att de får ju igen när jag har festligt om två veckor:)
Hur som haver så är det faktiskt rätt kul att komma igång igen och tillåta sig att ha lite fest ibland. Eller att göra något nytt, idag kommer jag besöka min allra första fotbollsmatch. Heja på stadens röd-blåa lag och se om de kommer att vinna "guldstriden", spännande!
Mumssoppa
Varma hälsningar, kocken Ina;)