En avklarad, snart nästa
Väl hemma från Lund kände jag att hjärnan kan nog tänka lite till och satte mig med mera matte med pojkarna på 6:an. Det är skönt att plugga med någon man lär sig sakerna av, speciellt när alla är ungefär på samma nivå i kunskaperna. När alla kan mer än en själv är det inte lika spännande, då blir man bara stressad.
Imorgon blir det en heldag till, laddad med mellanmål, måste bara hitta lite mat också, sen är jag nöjd! Och att det jag lärt mig sitter som berget till tisdag e.m. Sen kan det göra som det vill:P Håll tummarna för mig på tisdag!!
Tenta 1
Mitt i prick
Exakt så jag känner mig när jag är bakfull...
Att ta tag i saker
Och ting. Det är banne mig inte lätt. Satte mig med matte, jösses så tråkigt. Vet ju hur bra "disciplin" jag har när jag försöker plugga hemma, men dessvärre har jag ingen lust att ta mig till skolan ikväll. Får räcka med de timmar jag kommer få ihop idag.
Igår tog jag en dag till att flytta saker från källaren och gå runt på ikea med mamma, hittade lite saker som jag tyckte kunde komma till pass i den nya lägenheten, mamma köpte lite saker hem och så lunchade vi där och var nöjda. Skönt att inte behöva laga mat en dag till faktiskt. Jag fick leka chaufför när vi skulle ta oss runt med sakerna, mamma vågade låta mig köra eftersom hon ändå skulle sitta bredvid:) jag kan ju dessutom söder lite bättre än hon. Till Hbg körde hon dock själv, med hjälp av gps (och ändå lyckades missa svängar och svänga av för tidigt - jag kan ha varit orsaken, kanske, men inte alltid:)).
Måste säga det - vad skum känsla man får när man kommer hem efter en längre vistelse någonannanstans. Som att man kommer hem till någon annan, ser sin egen lägenhet och hem med helt andra ögon. Konstigt nog, när jag kom hem till moster kändes allt så himla hemmavant och bekant där, trots att de hade renoverat och ändrat på massa saker.
Kommer nog sakna att ha någon i närheten, har nu oavbrutet haft sällskap i tre veckor, idag åkte mamma hem. Så nu sitter jag här själv och vänjer mig vid tystnaden, sörplar på en kaffe och försöker samla krafter för en till stund med matte.
Det käns skönt att jag hann visa mamma den rätta sidan av staden. Alla andra gånger hon var här var det bara kallt och regnigt, inget väder att vara ute i. I förrgår tog vi en lång promenad, tre timmar vandrande vi runt i staden. Hon fick se havet, stjärnorna i marken och Kärnan som hon såg i filmen jag skickade, från Love&light, med ljusföreställningen. Där gick vi självklart uppför trapporna också. Synd bara det var så mörkt att man bara såg ljusen från allting. Nästa gång får vi ta en promenix när det är dag!
Ska sätta igång igen och analysa..
På plats
Tur ar väl att jag är hemma iallafall:) det blir antagligen en inte alltför produktiv dag idag, imorgon kommer vi förhoppningsvis iväg till Hbg.
Konstigt nog längtar jag inte ens hem just nu, måste nog förbereda mig på allt som ska göras, svårt. Speciellt att sätta igång och plugga på riktigt igen, vilket behövs. Det får bli som det kommer helt enkelt. Känns nog lite skumt att komma hem och börja flytta, men det är nog inte värre än något annat. Just nu skrämmer ovissheten mig lite, samtidigt som det känns lite spännande. Jag var nog lite bortskämd när jag just började utbildningen. Tre år framåt visste jag vad jag skulle göra. Nu vet jag inte mer än näsan räcker. Därför framtiden finns kanske, för att man själv ska skapa den:)
Några bilder från resan
1.
2.
3.
4.
5.
6.
1. Min sysselsättning under tiden, sånt som här betraktas här som fågelfrö ses som snacks i hemlandet:) ser det bara som nostalgi..
2. Säkerhet saknas lite överallt. Vid vägkanten, uppgrävda rör och ingen markering.
3. Broar i hemstaden är nog inte så mycket bättre än räcken. Något man försöker att inte tänka på när man går över.
4. Växtligheten frodas och på floden kan man ta turer i båt eller, som här, i katamaran (trampbåt)
5. Blomster saknas inte vid vägkanterna och i rabbatterna overallt i staden.
6. Lummig trädgård i bakgården.
När jag tittar på bilderna längtar jag tillbaka samtidigt som jag är tacksam för att bo i Sverige och ha fler valmöjligheter, även om det ibland gör mer skada än nytta. Till skillnad från vitryska ungdomar bor jag själv och har verklig möjlighet att köpa en lägenhet när jag blir fast anställd. Fast å andra sidan, visst är svenskarna alltmer ensamma och deprimerade? Ofta långt ifrån sin familj och släkt som sällan uppskattas som sällskap. Hugger man rötterna dör trädet, rätta mig om jag har fel. Att bo ihop med föräldrar kan vara mardröm med många viljor och önskningar, har nog de flesta hum om, men att träffa sina föräldrar alltför sällan kan leda till ånger och ångest många år senare. Glöm inte de:)
Nog har jag ändå haft semester, sluppit laga mat och planera mer än någon dag framåt. Vissa dagar spenderades med juridiktexterna, andra i solen, vädret har för det mesta varit bra. Så kallt som det är här har det varit bara några enstaka dagar. Nu får man ta och vänja sig vid den svenska sensommaren igen, snart även hösten! Sen får vi se:)
Pa vag hem
Elektronik och lagenheter kostar samma summor som i Sverige och manga unga manniskor kan inte ens forestalla sig att nagonsin sta pa egna ben och vara agare till en egen bostad. Att bo hos och fa hjalp av foraldrar ar det basta alternativet aven for en ung familj, till dess att de kanske far battre jobb eller lon.
Belarus
Maste saga att det ar lite besvarligt att leta pa eniro utan de vanliga ä, å och ö (som jag nu bara klistrat in) och annu besvarligare att logga in pa min kurshemsida da mitt losenord innehaller versal ä. Tangentbordet har jag inte forstatt mig pa annu och tvivlar pa att jag nagonsin kommer gora det. Kanske lika bra det.
Tiden har har gatt fort men andock har jag borjat kanna av att svenska ar bara ett andra sprak, modersmalet tar over alltfor snabbt och formagan att tanka pa svenska avtar med rasande fart. Men ryskan har ocksa fatt sig en torn av att jag inte anvander det alltfor ofta, vissa ord ter sig helt obekanta och vissa har pastar att jag borjar fa utlandsk accent. Jag befarar dock att jag kommer tillbaka med bred rysk brytning...
Jag har hunnit traffa nagra av mina kompisar, men langt ifran alla, inte ens hela slakten har jag sett. Men sa ar den ratt stor ocksa. Kanner mig aven lite lugnare angaende slaktens patryckningar om brollop och barnbarn, ingen av mina kusiner skyndar varken med det ena eller det andra. Hade jag stannat har tror jag dock att det hade gatt fort med att skaffa familj, killarna ar mer oppna for att gifta sig tidigt.
Hemma vantar dock tentor och flytt och jag har fortfarande inte bestamt mig for vilket jag ska borja med forst. Troligtvs blir det en enda stor rora. Men bara till september:)
Min timma ar slut, men snart uppdaterar jag nog ige. Puss och kram!
