På plats
Igår natt kom vi äntligen hem. Efter den långa resan och krångel med pass på flygplatsen var vi utmattade både fysiskt och psykiskt. Saker som ska hållas kalla stoppades i kylskåpet och sedan sov vi. Tänker tillbaka och förvånas över att jag redan känner mig utvilad. En natt med halvdan sömn på tåget - med passkontroller mitt i natten och sex timmars resa, väntan i Kiev och sedan två flyg och två bussar, totalt ett helt dygn i stress och vaket tillstånd.
Tur ar väl att jag är hemma iallafall:) det blir antagligen en inte alltför produktiv dag idag, imorgon kommer vi förhoppningsvis iväg till Hbg.
Konstigt nog längtar jag inte ens hem just nu, måste nog förbereda mig på allt som ska göras, svårt. Speciellt att sätta igång och plugga på riktigt igen, vilket behövs. Det får bli som det kommer helt enkelt. Känns nog lite skumt att komma hem och börja flytta, men det är nog inte värre än något annat. Just nu skrämmer ovissheten mig lite, samtidigt som det känns lite spännande. Jag var nog lite bortskämd när jag just började utbildningen. Tre år framåt visste jag vad jag skulle göra. Nu vet jag inte mer än näsan räcker. Därför framtiden finns kanske, för att man själv ska skapa den:)
Några bilder från resan
1.
2.
3.
4.
5.
6.
1. Min sysselsättning under tiden, sånt som här betraktas här som fågelfrö ses som snacks i hemlandet:) ser det bara som nostalgi..
2. Säkerhet saknas lite överallt. Vid vägkanten, uppgrävda rör och ingen markering.
3. Broar i hemstaden är nog inte så mycket bättre än räcken. Något man försöker att inte tänka på när man går över.
4. Växtligheten frodas och på floden kan man ta turer i båt eller, som här, i katamaran (trampbåt)
5. Blomster saknas inte vid vägkanterna och i rabbatterna overallt i staden.
6. Lummig trädgård i bakgården.
När jag tittar på bilderna längtar jag tillbaka samtidigt som jag är tacksam för att bo i Sverige och ha fler valmöjligheter, även om det ibland gör mer skada än nytta. Till skillnad från vitryska ungdomar bor jag själv och har verklig möjlighet att köpa en lägenhet när jag blir fast anställd. Fast å andra sidan, visst är svenskarna alltmer ensamma och deprimerade? Ofta långt ifrån sin familj och släkt som sällan uppskattas som sällskap. Hugger man rötterna dör trädet, rätta mig om jag har fel. Att bo ihop med föräldrar kan vara mardröm med många viljor och önskningar, har nog de flesta hum om, men att träffa sina föräldrar alltför sällan kan leda till ånger och ångest många år senare. Glöm inte de:)
Nog har jag ändå haft semester, sluppit laga mat och planera mer än någon dag framåt. Vissa dagar spenderades med juridiktexterna, andra i solen, vädret har för det mesta varit bra. Så kallt som det är här har det varit bara några enstaka dagar. Nu får man ta och vänja sig vid den svenska sensommaren igen, snart även hösten! Sen får vi se:)
Tur ar väl att jag är hemma iallafall:) det blir antagligen en inte alltför produktiv dag idag, imorgon kommer vi förhoppningsvis iväg till Hbg.
Konstigt nog längtar jag inte ens hem just nu, måste nog förbereda mig på allt som ska göras, svårt. Speciellt att sätta igång och plugga på riktigt igen, vilket behövs. Det får bli som det kommer helt enkelt. Känns nog lite skumt att komma hem och börja flytta, men det är nog inte värre än något annat. Just nu skrämmer ovissheten mig lite, samtidigt som det känns lite spännande. Jag var nog lite bortskämd när jag just började utbildningen. Tre år framåt visste jag vad jag skulle göra. Nu vet jag inte mer än näsan räcker. Därför framtiden finns kanske, för att man själv ska skapa den:)
Några bilder från resan
1.
2.
3.
4.
5.
6.
1. Min sysselsättning under tiden, sånt som här betraktas här som fågelfrö ses som snacks i hemlandet:) ser det bara som nostalgi..
2. Säkerhet saknas lite överallt. Vid vägkanten, uppgrävda rör och ingen markering.
3. Broar i hemstaden är nog inte så mycket bättre än räcken. Något man försöker att inte tänka på när man går över.
4. Växtligheten frodas och på floden kan man ta turer i båt eller, som här, i katamaran (trampbåt)
5. Blomster saknas inte vid vägkanterna och i rabbatterna overallt i staden.
6. Lummig trädgård i bakgården.
När jag tittar på bilderna längtar jag tillbaka samtidigt som jag är tacksam för att bo i Sverige och ha fler valmöjligheter, även om det ibland gör mer skada än nytta. Till skillnad från vitryska ungdomar bor jag själv och har verklig möjlighet att köpa en lägenhet när jag blir fast anställd. Fast å andra sidan, visst är svenskarna alltmer ensamma och deprimerade? Ofta långt ifrån sin familj och släkt som sällan uppskattas som sällskap. Hugger man rötterna dör trädet, rätta mig om jag har fel. Att bo ihop med föräldrar kan vara mardröm med många viljor och önskningar, har nog de flesta hum om, men att träffa sina föräldrar alltför sällan kan leda till ånger och ångest många år senare. Glöm inte de:)
Nog har jag ändå haft semester, sluppit laga mat och planera mer än någon dag framåt. Vissa dagar spenderades med juridiktexterna, andra i solen, vädret har för det mesta varit bra. Så kallt som det är här har det varit bara några enstaka dagar. Nu får man ta och vänja sig vid den svenska sensommaren igen, snart även hösten! Sen får vi se:)
Svar
Trackback
