Miss Höst
Hoppas det blir fler kvällar med vännerna nu, det har varit lite tråkigt att bara göra det jag måste när har jag kommit hem de sista veckorna (bl.a. väntade en överfull tvättkorg efter vistelsen hemhemma). Dessutom måste jag bättra mig och faktiskt hänga med ut med människorna och festa röven av mig, det var ju jättelängesedan! Förstår inte varför jag alltid agerar tant-orkar-inte och går hem med tusen ursäkter för det. För bekväm!
För mörkt alldeles för fort
Jag känner för att deppa ihop, ha ont och tycka synd om mig själv ikväll. Känna mig icke älskvärd och hopplös. Strunta i allt och alla och gömma mig under täcket, där är det iallafall varmt och skönt... fram till att jag kommer på att det är väldigt ensamt också. Fast.. nej. Det är bara tre månader till av detta iskalla helvete, jag måste härda ut! Det fins nog hopp, även för hopplösa fall som mig. Behöver lite tur bara, liiite. Jag förstår inte, KÄNNS det extra kallt eller ÄR det så kallt, på riktigt? Jag hann inte ens njuta av hösten förrän jag började svära över att den är här! Min fantasi räcker knappt till för bra och någorlunda fin klädsel om dagarna, utan att det blir för kallt när man är ute, och för varmt inomhus. Jag vill inte! verkligen..
Jag saknar värme, kärlek och närhet. De ska veta att de är mycket välkomna! Lite tänkvärda rader om det här. Jag håller faktiskt med till punkt och pricka.
Tack mina vänner och familj som kommer ihåg mig trots att jag är jättekass på att höra av mig ibland. Jag tänker på er, hoppas att ni mår bra och att ni vet att jag finns till, oavsett vad. Glöm inte det:)
Kramar
Ruggigt
Mera norsk, takk!
En norsk lyspære
Underbara höst
En egen liten skog mitt i staden! Eller ja, lite utanför:) Bortser man från skylten "Landborgspromenaden" så kan man nästan tro att man är i Grekland, för Thalassa är grekiska, havet.
Efter prommisen återupplivade jag e gammal favorit, bakpotatisen:
Lite lyx med nyskalade räkor och några äppelbitar, mums!
Nedanför får ni en cool liten leksak, rolig att titta på i varje fall:)
Hemmagörat
Tack och lov är alla mina utslag borta nu, men har upptäckt flera bitmärken/bulor som jag inte riktigt vet vart de kommer ifrån. Senast imorse, en i armhålan, ARMHÅLAN?! Hur tusan har det hamnat något där?? Så jag hoppas att det är något tillfälligt som min kropp hittar på, inte några odjur som biter. Det räcker med att jag har haft svårt att somna senaste nätterna (insomnia är väldigt ovanligt för mig, men känner inte någon ro när jag går till sängs). Hoppas bara denna konstiga period i livet går över, stress som ligger och gnager är det värsta som finns. Håll tummarna för att jag hittar jobb snart igen! Ägnar dagen åt det idag, uppladdad med kaffe, choklad och bullar, sockerkick är milt uttryckt.. Med en trial på Word har jag nu inga ursäkter för att slippa görat, bara att sätta igång! Först, uppdatera alla databaser...
Äppelhimlen
I tre steg: baka-slakta-diska
Och slutligen: baka av och njut!
Not in love
Fredagen avslutades med en maratonsömn på 12 timmar, vaknade inte ens av att mamma försökte få tag på mig, för mobilen stängdes av under natten, moahaha! Det var förstås inte så bra, för nu hade jag bara söndagen att göra något vettigt på och då blir det förstås inte så vettigt. Inte ens om man vaknar klockan nio, heelt av sig själv.
Jag kom ju iallafall på att jag skulle baka och istället för traditionella kanelbullar alla kommer att trycka i sig imorgon kommer jag helt nonchalant ta tugga efter tugga av mina äppelkanelfyllda bullar och njuta! Men för att fullfölja frestelsen behövde jag handla. Helt planerat gick jag först en promenad och avslutade sedan med en sväng på ica. Allt vore väl om inte kassan som jag köade till började krångla av någon anlening, för nu sitter jag här med två (!) marabou-kakor (sa jag inte att min tro, hopp och kärlek tillhör saltchipsen?). Någon som är sugen? En liten bit? Två? Jag har redan gjort ett försök (eller nåja, två) men det där kärleksruset kommer liksom inte..
Tyvärr.. jag älskar inte dig
Höstmys
Jag hoppas på fint väder imorgon, känner att jag behöver lite nya bilder, passa på att föreviga de sprakande färgerna och kanske sig själv bland de. Saknar en fotograf:P Tyvärr är det inte så lätt för mig att vara mig själv när det är någon annan bakom kameran, det blir så lätt att man apar sig eller gör konstiga miner som inte fastnar på bild. Därför gillar jag inte heller sådana koncept som "modell för en dag" — jag skulle aldrig känna mig naturlig och avspänd i en studio med främmande människor. Inte heller gillar jag att de saknar det autentiska som bilder med en vanlig system/digitalkamera har, där fina ögonblick förevigas till minnen att längta tillbaka till. Sådana bilder blir man inspirerad av och hoppas någon gång att få till själv. Någon gång så:)
En annan sak jag är försiktig med, är de tre orden man brukar säga till sin käresta eller om saker man uppskatar. Jag Älskar, Jag Älskar Dig. De orden, eller själva ordet, att älska, i den enskilda betydelsen av att tycka om en person. Det är så speciellt för mig att jag inte vågar använda det förrän det känns alldeles, alldeles rätt. Tyvärr har det fått vara oanvänt alldeles för länge, men jag vill inte utarma dess innebörd, att göra det vardagligt och betydelselöst. Liksom "puss" som man skriver i nästan varje sms. Tillslut betyder det ungefär samma som "hej". "Jag älskar dig" får inte vara ett hej. För att det är alldeles för skört för det, alldeles för speciellt. Det är något som känns in i hjärtat och ljuder ut i hela ens själ. Undrar bara om det är fler som har samma rädsla/uppfattning som jag? Är det bra eller dåligt?
Easy now
Rastlösheten har kommit ikapp mig nu. Som svar gick jag en runda i onsdags och joggade (!) även en bit för att bli riktigt trött när jag kom hem — och ja, jag uppnådde den effekten. Det var skönt att rusa av sig overskottsenergi, jag var svettig och varm och lite full på endorfiner. Det är de små rackarna jag behöver många av de nästkommande månaderna, bryter ihop annars. Jag börjar nu snegla på easytone-skorna som många bloggar så mycket bra om - en vältränad och rund rumpa är väl inte något jag skulle tacka nej till:) Det känns dock lite onödigt att lägga runda tusenlappen på ett par skor som jag förmodligen kommer att använda bara ibland. Det får bli trappor, upp och ner!
Imorse kom jag ihåg att tömma frysen på alla köpekakor och ta med de till jobb — när det är kanelbullens dag tänker jag göra egna bullar, med vetemjöl, riktigt smör och bara lite jäst. Istället ska de få jäsa upp sig ordentligt, ingen stress! Det är förresten något jag borde applicera på fler saker — trots att jag kan ha tålamod ibland så är jag oftast väldigt otålig och är knappast medveten om det. Som följd har jag missat att se många fina saker som behövt tid för att utvecklas.. sånt som jag får sopa för nu med nedstämdhet och dåligt samvete. Det som sitter djupt i tankarna är svårt att bli av med på första försöket, att vara uppmärksam på mina handlingar kan vara ett bra första steg, även om jag inte kan göra saker ogjorda. Men vad brukar man säga? All erfarenhet är en bra erfarenhet. Innan man har bränt sig första gången vet man inte att det är varmt.
Min mysiga ullmatta och "odjuren", gosisarna Bimbo och Transan, får vara stand-in för levande sällskap, för denna helg kommer jag förmodligen, och som jag känner just nu, rätt säkert — att spendera själv. Få mig själv att fungera normalt igen, älta lite, gå fler promenader i snabb takt och hitta balansen i livet igen. Inte utan att jag längtar till det är fredagskväll och jag kan instämma med den stora massan - TGIF!
Kram