Awesomness from Cph
Mitt första intryck: Wow, mycket folk! Därefter: Wow, nice effekter! Därefter: WOOOOW va mycke' folk!!!
Min lillebror och jag lyckades ta oss nära dj-båsen, alltså den dära pyramiden i mitten som har massa läktare med folk, där var vi!! Grymt svettigt, massa galningar men så awesome kväll! Jag blev upplyft av en inte alltför nykter kille, mitt i trapporna, snacka om att vara livrädd. Men turligt nog lyssnade han på mig och mina fötter kände marken igen. Det hela segade dock ner efter tolvslaget, vi var sjukt trötta i benen och längtade hem. Erik Prytz fick väl lite fart på kalaset men efter två (en halvtimma innan stängning) tog vi oss ut och rörde oss mot tåget. Det hela hade dock blivit bättre om vi gick åt rätt håll - efter flera kvarter hittade vi äntligen rätt och där var det inte långt till att tåget rullade in och svalde den vita, trötta partajhopen vi var. Det säger jag - längesedan jag längtade till min säng så! Sen sov vi bort resten av dagen och bror åkte hem.
Nu sitter jag här alldeles själv, planerar inför kalaset på lördag (med mitt kontrollbehov kommer jag behöva ta ledigt en hel dag och förbereda) och hoppas på att en ljus framtid väntar. Jag vet inte längre vad som händer med världen, vågar snart inte läsa nyheterna, det är så skönt att leva i sin egen liten bubbla. Bara det inte blir en kris till, då vet te tusan vad man ska göra, utbildad men utan erfarenhet. Frustrerande!!
