Höstmys
Ibland längtar jag till parker där löven inte blåses och krattas undan utan får ligga kvar i all sin färgglada skönhet för att med försiktig sprallighet sparka runt i högarna och höra hur det prasslar. Lövregn! Det är vad jag längtar till nu. Att få bli sådär barnslig och omogen och glömma bort att jag kommer blåsa ut en massa tårtljus om inte alltför många veckor nu. Det var så längesen jag släppte loss barnet i mig att jag knappt vet hur man gör. Utan att behöva bli full, men samtidigt slippa det pinsamma i att vara vuxen men vilja vara barn.. Jag har ju inga ungar än (och kommer förmodligen inte att ha på en sisådär tio år till), så vad är det som säger nej?
Jag hoppas på fint väder imorgon, känner att jag behöver lite nya bilder, passa på att föreviga de sprakande färgerna och kanske sig själv bland de. Saknar en fotograf:P Tyvärr är det inte så lätt för mig att vara mig själv när det är någon annan bakom kameran, det blir så lätt att man apar sig eller gör konstiga miner som inte fastnar på bild. Därför gillar jag inte heller sådana koncept som "modell för en dag" — jag skulle aldrig känna mig naturlig och avspänd i en studio med främmande människor. Inte heller gillar jag att de saknar det autentiska som bilder med en vanlig system/digitalkamera har, där fina ögonblick förevigas till minnen att längta tillbaka till. Sådana bilder blir man inspirerad av och hoppas någon gång att få till själv. Någon gång så:)
En annan sak jag är försiktig med, är de tre orden man brukar säga till sin käresta eller om saker man uppskatar. Jag Älskar, Jag Älskar Dig. De orden, eller själva ordet, att älska, i den enskilda betydelsen av att tycka om en person. Det är så speciellt för mig att jag inte vågar använda det förrän det känns alldeles, alldeles rätt. Tyvärr har det fått vara oanvänt alldeles för länge, men jag vill inte utarma dess innebörd, att göra det vardagligt och betydelselöst. Liksom "puss" som man skriver i nästan varje sms. Tillslut betyder det ungefär samma som "hej". "Jag älskar dig" får inte vara ett hej. För att det är alldeles för skört för det, alldeles för speciellt. Det är något som känns in i hjärtat och ljuder ut i hela ens själ. Undrar bara om det är fler som har samma rädsla/uppfattning som jag? Är det bra eller dåligt?
Jag hoppas på fint väder imorgon, känner att jag behöver lite nya bilder, passa på att föreviga de sprakande färgerna och kanske sig själv bland de. Saknar en fotograf:P Tyvärr är det inte så lätt för mig att vara mig själv när det är någon annan bakom kameran, det blir så lätt att man apar sig eller gör konstiga miner som inte fastnar på bild. Därför gillar jag inte heller sådana koncept som "modell för en dag" — jag skulle aldrig känna mig naturlig och avspänd i en studio med främmande människor. Inte heller gillar jag att de saknar det autentiska som bilder med en vanlig system/digitalkamera har, där fina ögonblick förevigas till minnen att längta tillbaka till. Sådana bilder blir man inspirerad av och hoppas någon gång att få till själv. Någon gång så:)
En annan sak jag är försiktig med, är de tre orden man brukar säga till sin käresta eller om saker man uppskatar. Jag Älskar, Jag Älskar Dig. De orden, eller själva ordet, att älska, i den enskilda betydelsen av att tycka om en person. Det är så speciellt för mig att jag inte vågar använda det förrän det känns alldeles, alldeles rätt. Tyvärr har det fått vara oanvänt alldeles för länge, men jag vill inte utarma dess innebörd, att göra det vardagligt och betydelselöst. Liksom "puss" som man skriver i nästan varje sms. Tillslut betyder det ungefär samma som "hej". "Jag älskar dig" får inte vara ett hej. För att det är alldeles för skört för det, alldeles för speciellt. Det är något som känns in i hjärtat och ljuder ut i hela ens själ. Undrar bara om det är fler som har samma rädsla/uppfattning som jag? Är det bra eller dåligt?
Svar
Postat av: R
Tak fotograf u tja est,huli zalue6sja,a nu-ka bistrooooooooooooooooooooo syda :) zdus a to skoro vse list'ja opadut,ja toze ho4u fotosessiy :) hehe 4maffik
Trackback
