Inessa

Hösten kryper närmare inpå skinnet och nu börjar de minskade ljustimmarna märkas av. Klump i halsen, rastlöshet och allmänna obehags och ensamhetskänslor är ovälkomna men bekanta gäster i min kropp. Jag vill inte vara ledsen för att ljuset försvinner, men det är svårt att rycka upp sig, fast det är fredag. Kanske dax att terapishoppa! Tror ett par nya skor kan hjälpa, en liten stund iallafall..

Hur är detta en bra placering? Känns som att installatörerna började på fel håll..

Nu börjar egentligen min bästa tid, då jag hittar de snyggaste kläderna och bästa fynden (bazar-tanten som jag är) och dessutom njuter som mest av den friska och ljumna luften och nätter som andas dagg och rosendoft.

Jag fick en massa peppande JA! av människor jag känner, men nu även några av de jag inte känner! Jag har med andra ord gått vidare i urvalet, känslan är sjuk! Men det är fortfarande inga bestämda svar, så livet är inte annat än spännande (och lite påfrestande)!

Jag kan säga att jag har växt enormt i självkänslan efter alla de intervjuer jag har varit på. Paradoxalt, då det inte har varit så kul att få nej, gång på gång, och flera gånger var jag på väg att ge upp.

Bästa tipset är att be om feedback, varför det inte blev du - i första hand så vet du vad som ska ändras till nästa gång, i annat fall så får du förklaringen att den med störst erfarenhet/kompetens har gått vidare. Vilket är ju bra - då jobbar du hårdare med presentation och marknadsföring och det stärker att veta att det inte är något fel på en! Var envis! Jag tänker fortsätta med att vara det även nu, om framgången vänds till motgång. Man får ge upp, men bara en liten stund, för att hämta krafterna och andas ut på vägen.

Jag vill också tacka mina underbara kollegor som har stöttat mig, mina bästa referenser som talade sig varma för mig och mina kärleksfulla vänner som har peppat mig så jag känner mig som en indisk chilisoppa! Nu ger jag järnet, för att visa att ni inte har trott på mig förgäves, och att jag inte har slitit förgäves!

Nästa vecka borde jag få slutgiltiga svar, lyckönska mig till dess!

Denna väntan är så påfrestande. Jag vill men kan inte befria mitt lilla huvudfrån alla tankar som snurrar runt och svärmar och gör mig alldeles yr. Jag skulle få ett svar igår, men telefonen var så tyst så tyst. Bara ett enstaka sms letade sig in på skärmen. Jag kan förstå att det kan vara svårt att välja, eller att göra någon besviken, men jag hoppas att jag inte kommer vara lämnad utan ett svar, det skulle vara dålig stil.

Fy hundan vad det blåser idag! Det blåste mycket igår också, men då tvingade jag inte mig ut på promenad. Nu skulle jag sällskapa för att rasta en liten hund och med sol som tittade fram kändes det som en bra idé. Den lilla stackaren tyckte dock inte alls om den starka vinden så det blev bara en kort runda.

Hej vad händer? Det händer väl tyvärr inte så mycket hos mig. Förutom att jag har börjat träna och ska hålla stenhårt i det nu, för inget hjälper dicsiplinen så bra som träning. Genom den återupptäcker jag också mina vänner, gamla som nya, vilket är extra roligt när man annars inte ses så mycket.

Först såg jag solstrålarna och blev sådär småupprymd, men sedan såg jag även de små vita flugorna som yrde runt i luften. Snö. Alltså är det fortfarande inte vår… Förvisso, låtsas man riktigt mycket så förvandlas snöflingorna till poppeldun som tagits hit med vinden. Riktigt mycket dun dock.

Dessa dagar måste jag hela tiden hitta något att distrahera mig med, inte fundera på att jag i princip bara väntar på ett ja eller nej. Man gör det rätt ofta i livet, men just nu är jag extra fokuserad på svaren, för att de avgör hur mitt liv kommer att se ut närmaste månaderna, men också närmaste åren. Jag vet knappt om det är lönt att hoppas, besvikelsen kommer ikapp en rätt fort när hoppet försvinner. Istället blir det många timmar med ljudböcker, samtidigt som jag gör något mer för att hålla styr på tankarna.

Ärligt sagt har det blivit glest med människor jag träffat mycket förut. Jag saknar skolan på det viset – det fanns alltid någon i närheten, någon att småprata med. Jag hade fullt upp och även om ”lönen” inte var så stor så klarade jag mig rätt bra. Nu är allt så ovisst. Jag vågar inte ens fantisera om vad som händer härnäst. Men jag tror att varje ny dag för oss till något nytt och något bättre.

Igår förflytades jag från ett varmt och blåsigt Helsingborg till snöigt och soligt Borås. Efter de sista dagarna på jobb med detektivarbete och långa timmar framför ritprogram var det skönt att sätta sig på bussen och sjunka in i en bok. Hade jag dock vetat att turen var på vår sida och de siffror jag har väntat på plötsligt dök upp så hade jag flyttat resan någon dag fram och jobbat. Sådant som kan dyka upp plötsligt kan man dock inte veta om så nu får de snällt vänta till en vecka fram. Först ska mamma firas:)

Rent allmänt verkar det vara en lag som exsisterar i mitt liv - när jag som minst förväntar mig något så dyker det upp. Alltid en överraskning. Vilket betyder att jag i pricip måste glömma och släppa allt för att det jag väntar på ska hända. Sluta vänta helt enkelt, ge upp. Vilket fungerar dåligt för att jag är helkass på att ge upp eller sluta förvänta mig något. Därför är det ännu viktigare med budskapet att ta en dag i taget och vara flexibel och ta det som livet för med sig som det kommer. Så idag väljer jag att ta det lugnt och lata mig och inte tänka:)

Det var ett antal dagar här sen sist, kanske är det dags att skriva ett par rader igen. Fast det är inte så mycket som har ändrats. Jag har jobbat i snart en vecka med mitt uppdrag jag lämnade förra året (därav tystnad), njutit av solen idag (vilket lyft för mänskligheten!) och fixat så att jag inte behöver sitta på skolan och jobba (en viss brist på program på jobbet för tillfället, jag gör bäst jag kan). Gillar läget med att jag kan lägga upp jobbet som jag vill nu, efter ett par sömnlösa nätter kan jag äntligen göra något vettigt istället för att snurra i sängen.

Det är natt. Jag är kanske medveten om det, men inte ni. Förutom att det är natt så är det också en uppesittarnatt. Fråga mig inte vad jag kommer att göra av tiden. Det jag vet är att jag har en hög med apelsiner, äpplen och ett strykjärn. Jag har också en massa böcker att läsa, jobbansökningar att skriva och *snark*.. så kan vi inte ha det!

Jag njuter, NJUTER för fulla muggar av mina fria dagar nu. Åt helskotta med plånboken och överleva och tråkigt och annat svammel. När i livet kommer jag kunna vara arbetslös och njuta av det? Nä, exakt. Så NU gör jag det. För nästa vecka ska jag jobba. Nåja, inga hurra-rop här, tack. Några veckor på mitt gamla jobb. Känns väldigt skönt att få lite rutin igen, lite mera rätt på livet än att vakna tolv och somna fyra. Inget fel i det, jag har inte tröttnat än. Men det passar inte in. Iallafall inte på ett kontorsjobb 8-16 eller ännu värre, 7-16, för en byggarbetsplats. Jag ber till Gud att den dagen jag hittar ett jobb så blir det flextid. Jag kan jobba till tolv på natten men min hjärna är inte vaken kl. 7 på morgonen.. Ska bli kul att träffa alla jobbisar iallafall.

Uj uj. Min dumma mage härjar för fullt. Verkligen synd på en så intressant och härlig kväll med god mat. Men efter flera genomgående analyser på vägen hem kom vi fram till att det måste vara RISET. Alltså, vanligt ris. Har inte ätit det på evigheter så det var ju trevligt, tänkte jag. Supergod thai-gryta till det och så var magen glad och mätt.. fram till att den började låta och tro att den var något. Därför fortsätter jag nog min "diet" med mycket smör och surdegsbröd och annat gott, mat/durumvete istället för ris och allt annat går ju ner rätt bra. Min chipsdiet har jag givit upp lite, eller ja, tröttnat kanske..

Ja, undrar ni hur det går på match-fronten? Det börjar närma sig, känner jag. Lite smårädd blir jag också, msn-adresser hit och dit, så vill jag inte ha det.. Tycker ju att finns det en plats där man kör dejting så ska man inte behöva lämna ut så mycket mer information om man inte riktigt känner för det. Men samtidigt är jag ju nyfiken och vill veta lite mer. Det blir väl inga vänner för livet här, tänker jag? Nåja, en vecka till, sen lämnar vi dramat.

Jobbsökandet framskrider så sakteliga, fick lite tips och pepp här och där, sökte lite tjänster, så nu önskar vi ett lycka till på detta. Visst, sjukt skönt att vara ledig, men snart har jag inte råd till det. Visserligen har jag varit väldigt bra på att skippa de onödiga utgifterna genom att strunta i att gå i affärer och handlat bara det som kommer att hinna tillagas innan det blir dåligt och måste slängas. Nästan som att komma tillbaka till studenttiden — jag är rätt van med andra ord. Snart kommer en ny vecka och jag får jobba på att få jobb, och plugga till tenta! Era planer, darlings?

Först en massa filmtittande i veckan och total ignorans av det faktum att jag har en stundande tenta och faktiskt kanske behöver hitta ett jobb. Men nu har jag sällskap iallafall, känns inte lika skumt att sitta hemma dagarna i ända då. Hoppas på att dra ihop något i helgen, träffa vännerna utanför fester också. Film? Spel? Andra förslag?

Ja, iallafall... jag har börjat nätdejta. Egentligen har jag en oförutsägbar lust att radera profilen och glömma alltihop, men samtidigt är jag för nyfiken för att låta bli. Kanske finns det någon omtänksam snygging där ute ändå? Nåja, så länge det är gratis så tänker jag iallafall prova och se om det ger något.. spännande! Jag kommer att updatera om hur det går och känns angående detta, just nu är ordet: skrämmande. Men det ger väl sig.

Då är det snart endast en dag kvar av det gamla året och vi får återigen vänja oss vid att skriva en ny siffra i datumet, svära över att vi återigen skrivit fel, sudda/kryssa/stryka bort dåtiden och träda i nutid.

Jag önskar massor. Framförallt att mina närmaste och käraste får ett nytt, trevligt och härligt år till (minst), att jag fortsätter se på det som händer som möjlighet till något nytt och bra och glädjer mig över mina och andras stora och små framgångar. Jag hoppas på att fortsätta utvecklas och att jag idag är lite bättre än den jag var igår. Jag hoppas på äventyr och glädje i vardagen och positiv inställning till varje ny dag.

I år känner jag för en ny tradition, att skrapa en trisslott efter tolvslaget. Vilka är med mig på det? Bra, då kör vi!

Moooot tolvslaget och en spännande framtid!