Snöflugor
Först såg jag solstrålarna och blev sådär småupprymd, men sedan såg jag även de små vita flugorna som yrde runt i luften. Snö. Alltså är det fortfarande inte vår… Förvisso, låtsas man riktigt mycket så förvandlas snöflingorna till poppeldun som tagits hit med vinden. Riktigt mycket dun dock.
Dessa dagar måste jag hela tiden hitta något att distrahera mig med, inte fundera på att jag i princip bara väntar på ett ja eller nej. Man gör det rätt ofta i livet, men just nu är jag extra fokuserad på svaren, för att de avgör hur mitt liv kommer att se ut närmaste månaderna, men också närmaste åren. Jag vet knappt om det är lönt att hoppas, besvikelsen kommer ikapp en rätt fort när hoppet försvinner. Istället blir det många timmar med ljudböcker, samtidigt som jag gör något mer för att hålla styr på tankarna.
Ärligt sagt har det blivit glest med människor jag träffat mycket förut. Jag saknar skolan på det viset – det fanns alltid någon i närheten, någon att småprata med. Jag hade fullt upp och även om ”lönen” inte var så stor så klarade jag mig rätt bra. Nu är allt så ovisst. Jag vågar inte ens fantisera om vad som händer härnäst. Men jag tror att varje ny dag för oss till något nytt och något bättre.
