Hur mycket det än är så är allt ändå mitt
Det är inte lång tid kvar till att det är dags att baka tårta och räkna år, igen.
Jag tycker det är helt ok att bli ännu ett år äldre. Jag har ju vunnit ett års erfarenhet och kunskap. Lärt mig att det är kul men alldeles för ambitiöst att ställa till med kalas. I år kan jag tänka mig en middag på någon mysig restaurang med de som vill fira mig. Bara njuta av sällskap och mat utan att behöva fixa i timmar i köket och ändå vara missnöjd med allt som inte hanns med.
Även om jag alltid har varit lillgammal så känns det bra att bli vuxen. Inte på det pretentiösa sättet att man ska ha hunnit med en massa saker, resor, karriär, familj och barn (ok, det sista är kanske inte så pretentiöst), men vuxet insiktsfull. Jag vill inte stressa genom livet utan att känna att jag har fått göra det jag vill. Sova en hel dag på soffan eller vandra ute och fika i naturen, spendera en hel vecka med att måla tavla jag aldrig har framme, oavsett. Jag vill göra det utan att känna dåligt samvete för allt annat jag inte har hunnit med. Ta vara på tiden med människor som jag tycker om och känner mig lugn och avslappnad med. Hitta på nya upptåg och ge mig ut på äventyr. Prova nya roliga saker och utmana mig själv. Och kanske inte nödvändigtvis städa hemmet minutiöst varje helg.
Jag är glad att jag har en kropp som fungerar fint och mår bra. Med regelbunden träning, god sömn, bra kost och en dos försiktighet (en baksida med att bli äldre) hoppas jag att den tjänar mig väl i många år till. Man kan visst aldrig förutse vad som kan hända, men med en stabil grund så tror jag att man kommer långt.
I present tänker jag ge mig själv en kurs i kitesurf, hitta ett stabilt ateljéstaffli och förhoppningsvis bli ägare till en fin kolonistuga som jag trivs med. Ett plus är om jag vågar utmana mig själv och se till att träffa nya människor. Det är ju aldrig för sent!
