Äntligen fri
Jag som hade massa planer för kvällen.. Istället fick jag jobba över någon timma nu och bli klar med ett tungt jobb, mäta, mäta, mäta. Men jag kanske hinner imorgon? Efter ATC-passet kan jag konstatera att träningsvärken lever kvar, och både rumpa, lår och rygg mår som de förtjänar. Kanske jag kan hoppa över torsdags-crosscamp och vila musklerna. Ja, det gör jag.
Hemma väntar en intressant bok, en del foton från helgen att kolla igenom och nåt att laga till imorgon. Snart fyller lillebror år. Timmarna bara tickar iväg, hur är det möjligt? Men jag är glad så länge alla mår bra.
Förhoppningsvis slipper vi ett tredje världskrig, eller skulle det öppna mångas ögon? Jag är lite rädd. För Syriens skull, för människor som är ofrivillgt inblandade, för de följder som kommer efter att arga människor har avreagerat sig med lite för mycket kraft, lite oaktsamt. Kommer vi här i norden sitta säkert, när allt kommer omkring? Vi bor ju ändå på samma planet. Jag önskar makt åt visa människor som ser längre än sin egen näsa och välförtjänst.
Svar
Trackback
