Söndagsnöje
Gud så trevlig helg jag har haft! Trots söndagshuvudvärken. I lördags skulle jag egentligen ha firat E men så hamnade jag hos andra kompisar, lagade god mat (ugnsbakad fänkål – mm! Ska laga det fler gånger!) och tittade på film tills det blev sent på natten. Sen stegade vi fram på den snöfläckade gräsmattan, in i bilen och rullade hem. A och R ska flytta ihop om alldeles alldeles snart och jag längtar till att få hälsa på dem! Men jag umgås med dem innan dess också, såklart. Så försöker jag att komma ihåg att höra av mig till alla andra fina vänner och fråga hur det är och om vi ska ses snart. Senast igår, till exempel. Det gör mig extra glad att veta att de vill ses snart med, men bäst av allt är att jag känner att jag lever. Inte som senaste månaderna som jag har sovit igenom i princip, med enstaka undantag.
Det är skönt att det äntligen är minusgrader och man får pälsa på sig på riktigt och akta sig för halkan. Det är underbart att det är ljust redan halv nio på morgonen. Bäst av allt är att jag och N har slutit en överenskommelse om att träna ihop på tisdagar – jag får sällskap och får äntligen utnyttja mitt fitness 24/7 gymkort! Igår tog jag också årets första promenad till havet, något som jag burkade göra regelbundet förr men struntat i på sistone. Kroppen bråkade och kändes tungrodd, inte den bästa förutsättnigen för en powerwalk. Men jag gav mig inte och idag känns det hundra gånger bättre. Jag gick upp i tid och är pigg som en mört:)
