Inessa

Märkligt hur svårt det är att leva i nuet.. Jag känner den nypande frosten mot mina kinder men förknippar den med det som har varit förr, jag ser saker jag gillar och drömmer mig bort. Vart kommer denna ovilja att stanna kvar i ögonblicket ifrån, hur ska jag lära mig att leva i nuet igen? Mötte en tjej i tunna strumpbyxor och log, det var ju jag för några år sedan. Lika envist övertygad om att kylan inte existerar. Men annat är det nu när jag är påpälsad upp till tänderna. Om en månad är vi inne i mars, det blir kanske lättare?