In i dimman
Ibland önskar jag att jag kunde stanna till vid väggrenen och få ordentliga bilder på omgivningarna längs med vägen till och från jobb. Motorvägar är ganska tråkiga men nu när det är lite ljusare och bakgrunden inte är vanligt gråtrist så kan jag knappt hålla ögonen på vägen, jag vill få med allt! De små stugorna lite längre bort, siluetter av träden och de frostiga hundkexen som svischar förbi, den strandade dockan, rader av elledningar och mysiga ljusslingor vid ladugården. På väg hem varierade sikten så mycket att ibland så körde man rakt mot en mjölkig dimma och nästa stund lystes himlen upp av klara frger. Jag ville så gärna få det på bild! Det försökte jag också, men bilen är inte den renaste för stunden och mycket blev suddigt. Ändå vill jag ge eloge till ray-kameran, bilderna blev rätt ljusa och skarpa trots farten och mindre ljus. Här är några av dem:
Alla något beskurna och vissa redigerade, bilden längst ner är faktiskt inte ändrad alls, förutom storleken. Förstår ni att jag vill stanna varje meter och föreviga utsikten?
Det kanske bör läggas in något ord om morgondagen, en dag jag aldrig lyckats fira med någon, helt sant! Därför tänker jag fortsätta ignorera uppståndelsen. Tur för mig att jag knappt orkar spendera min tid i affärer, de skriker väl på en med skyltar och ord. Nej, jag hittar nog på något annat istället!
Alla något beskurna och vissa redigerade, bilden längst ner är faktiskt inte ändrad alls, förutom storleken. Förstår ni att jag vill stanna varje meter och föreviga utsikten?
Det kanske bör läggas in något ord om morgondagen, en dag jag aldrig lyckats fira med någon, helt sant! Därför tänker jag fortsätta ignorera uppståndelsen. Tur för mig att jag knappt orkar spendera min tid i affärer, de skriker väl på en med skyltar och ord. Nej, jag hittar nog på något annat istället!
Svar
Trackback
