Matthew Williamson
Detta mode! Kollade just på Matthew Williamsons kollektion och catwalken. Kläderna är fina, men dessa stolpar till modeller.. vissa av de så utmärglade att man tror det är skelett som är ute på promenad. Vackra anskiten, inget fel på det, men normaltjocka lår såg jag kanske bara på en av hela hopen, och det var då nästan att överdriva. Och det är inte bara MW som har det så. Så skönt det är att inse att modell inte är glamour hela tiden, inte catwalkmodell och knappt fotomodell heller.
Men så var man ju liten, och hade sina drömmar. Visst insåg jag ganska snabbt att med mina 162 cm kommer jag ha lika stor chans som en flodhäst på skridskobanan. Drömmar är dock en sådan sak som ingen kan ta ifrån en. Jag ville känna mig vacker, uppmärksammad och en gång för alla kunna visa att även en ankunge kan bli en svan.
Modelldrömmarna blev såklart inte av, däremot kom en större visdom och kännedom om mig själv, att visa sin styrka och lära av sin svaghet är större än att födas vacker. Varför inser man inte det lite tidigare bara? Så man slipper må dåligt över något man inte är skyldig till. Jag tror definitivt att jag har en större personlighet nu än när jag var liten och blyg, och den utvecklingen är jag tacksam. Våga bjuda på sig själv är absolut det minsta man kan göra har jag också kommit fram till, våga vara mer du, det tjänar man mycket på:)
Men tillbaka till kollektionen, jag fastnade för make-up, liten entusiast som jag är:) Dock har jag hittils inte lyckats med att fixa sådant själv, har inte riktigt det jag skulle behöva tror jag.
Sotiga ögon har förvisso använts av många designers och annat modefolk och passar såklart inte varje ansikte. Ser speciellt scary ut med ljusa ögon, alltså bör jag testa det en dag:P
För övrigt måste jag morra lite, lyckas inte få bildfönstren komma upp utan de fula ramarna där man får flytta runt "pinnen" för att se hela bilden, avskyr det. Header är väl inte riktigt min stil heller, hjälp, ska det kallas "fashion"? (nu pratar jag stilmallar, eftersom jag är totalt okunnig i att fixa sånt själv). I övrigt är jag faktiskt ganska nöjd med min lilla blogg. Och glad om det lämnas en kommentar då och då!
Men så var man ju liten, och hade sina drömmar. Visst insåg jag ganska snabbt att med mina 162 cm kommer jag ha lika stor chans som en flodhäst på skridskobanan. Drömmar är dock en sådan sak som ingen kan ta ifrån en. Jag ville känna mig vacker, uppmärksammad och en gång för alla kunna visa att även en ankunge kan bli en svan.
Modelldrömmarna blev såklart inte av, däremot kom en större visdom och kännedom om mig själv, att visa sin styrka och lära av sin svaghet är större än att födas vacker. Varför inser man inte det lite tidigare bara? Så man slipper må dåligt över något man inte är skyldig till. Jag tror definitivt att jag har en större personlighet nu än när jag var liten och blyg, och den utvecklingen är jag tacksam. Våga bjuda på sig själv är absolut det minsta man kan göra har jag också kommit fram till, våga vara mer du, det tjänar man mycket på:)
Men tillbaka till kollektionen, jag fastnade för make-up, liten entusiast som jag är:) Dock har jag hittils inte lyckats med att fixa sådant själv, har inte riktigt det jag skulle behöva tror jag.
Sotiga ögon har förvisso använts av många designers och annat modefolk och passar såklart inte varje ansikte. Ser speciellt scary ut med ljusa ögon, alltså bör jag testa det en dag:P
Klänning ur sommarkollektionen, me like:)
För övrigt måste jag morra lite, lyckas inte få bildfönstren komma upp utan de fula ramarna där man får flytta runt "pinnen" för att se hela bilden, avskyr det. Header är väl inte riktigt min stil heller, hjälp, ska det kallas "fashion"? (nu pratar jag stilmallar, eftersom jag är totalt okunnig i att fixa sånt själv). I övrigt är jag faktiskt ganska nöjd med min lilla blogg. Och glad om det lämnas en kommentar då och då!
Svar
Trackback
