Den som lyssnar
Förstår inte vad det är med mig. Vaknade mitt i natten av att jag var för varm och svettig och trodde jag försov mig för att en stund senare upptäcka att jag somnade med linserna på. Glömmer plånboken (och körkortet) hemma, för andra gången. Träningen ger inte alls samma resultat, trots att jag tar i. Två timmar igår och det känns knappt. Förkylning och förkylningsblåsor, när tar det slut?
Känns inte som min vecka just nu. Den började också lite tråkigt, även om jag hade föraningar om det redan i lördags men viftade bort det först. Jag förstår inte vitsen att leva på lån. Att ständigt bli påmind att det man har ska lämnas tillbaka. Varför vill man fortsätta i samma spår?
Jag är förvisso glad att det inte är några olösliga bekymmer, men det börjar gå mig på nerverna. När jag inte blir lyssnad på, varför då blanda in mig? Och varför be om hjälp å någon annans vägar? Om det är så viktigt så får personen kontakta mig, inte tvärtom. Så, tillåt mig vara lite arg.
Svar
Trackback
