Chilla
Av någon anledning har jag inte någon panik över vintern längre. Har jag slutat bry mig? Kanske. Det tuffar liksom på i lagom takt här, jag vaknar när jag vill, äter när jag vill och gör lite som jag vill. Kanske kommer det vara lite panik efter revideringen av min budget, minns inte längre hur många månader jag inte behöver tänka på hyran.. Min förhoppning är ju att slippa tänka på sådant nu. Leva snålt men bra och jobba på med letandet. Julen och nyåret har jag inte ens planerat, inte ägnat en enda tanke åt (förrän nu) och känner mig ganska lugn med. Vill mina nära så kan vi fira tillsammans hos mig, annars gör det inte så mycket om jag struntar i julen och lägger mig tidigt på nyårsnatten.
Just nu är de som alla andra dagar, inget att fira liksom. Mitt liv är som det har varit, inget nytt och jag strävar inte efter förändring heller då det inte finns något att ändra eller bygga på. Jag trivs med min kropp, försöker lösa mina inre mysterier som gäckar ibland, lever hälsosamt och behöver egentligen inget. Hade jag haft fast jobb vid tillfället kanske hade en strävan till utveckling och avancemang infunnit sig. Men som sagt, nu finns det inte så mycket att bygga på. Jag går på lågvarv och trivs med det, puttrar på i min egen takt och laddar batterier, även i en svensk vinter. Kanske jag får komma hem till mamma lite oftare, naturen här är lite mer lugn och fridfull, mindre storstad och mindre stress. Inte direkt så att allt finns serverat men ganska skönt med mera space att vara på. Jag blundar för allt som borde göras, för borden kostar just nu. Det jag kan betala med är min tid, det är allt. Kommer jag ut i stan idag så har jag något att pilla med senare ikväll, plocka iordning lite verktygslådor och skippa kaozz som det är i alla skåp och lådor.
Just nu är de som alla andra dagar, inget att fira liksom. Mitt liv är som det har varit, inget nytt och jag strävar inte efter förändring heller då det inte finns något att ändra eller bygga på. Jag trivs med min kropp, försöker lösa mina inre mysterier som gäckar ibland, lever hälsosamt och behöver egentligen inget. Hade jag haft fast jobb vid tillfället kanske hade en strävan till utveckling och avancemang infunnit sig. Men som sagt, nu finns det inte så mycket att bygga på. Jag går på lågvarv och trivs med det, puttrar på i min egen takt och laddar batterier, även i en svensk vinter. Kanske jag får komma hem till mamma lite oftare, naturen här är lite mer lugn och fridfull, mindre storstad och mindre stress. Inte direkt så att allt finns serverat men ganska skönt med mera space att vara på. Jag blundar för allt som borde göras, för borden kostar just nu. Det jag kan betala med är min tid, det är allt. Kommer jag ut i stan idag så har jag något att pilla med senare ikväll, plocka iordning lite verktygslådor och skippa kaozz som det är i alla skåp och lådor.
Svar
Trackback
