Men det är så svårt att säga till nån..
Jag hade väntat mig det, men det är så svårt! Svårt med väntan och ovissheten, svårt att tycka om någon mer än vad man vanligtvis gör. Det gör ont ända in i själen och inte ens alla de allra mysigaste filtarna, de godaste rykande varma dryckerna i världen, inte ens hösten som jag tycker så mycket om gör det bättre. Hösten gör det nog värre istället, gör mig extra sårbar och mottaglig för själslig smärta.
Jag hoppas att den för något gott med sig, smärtan. Att jag kan renas och bli en lite bättre människa. Att jag kan älska och förlåta trots att det känns omöjligt ibland. Ha tålamod, med mig själv och andra.
Oups, jag blev visst lite känslosam. Men jag kan tänka mig att jag inte är ensam, och det är kanske skönt att veta det?
Zaj tebe ploho?Kogda ze ti uze pojme6,4to VSE muziki bez iskly4enoij GANDONI,i ne stoit iz-za nih sebe nervi trepat,eti kabeli lybjat su4ek....tak let's GO!vse v tvoih rukah
Ja ne ponjalagde moj otveeeeet?
Tuta;) eto ja 4ut-4ut stradaju, no u menja sej4as effekt ketchupa, vse hotjat(parni). A tot s kem ja v poslednij raz vstre4alas vse-taki poka piwet na msn i daje ugrojal priehat ranwe i vstretitsja. Pravda priedet tolko esli ego mame o4en nujno budet. Ne znaju vobw,em v kakie debri ja popala..
Hej Ina!
Ensam med sådana tankar och känslor är du inte i alla fall! Men det vänder nog snart!
Kram Malin
