Skärpning!
Hela veckan blåste nog bort och spolades ned med regnet, för jag vet inte ens vad jag har gjort! Mer än att jag har firat Alex och ja, sen försvann tiden i en grå vardag. Hela denna dag gick åt att sortera ut ett tonn med papper som skulle slängas. Det var faktiskt ett försök att hitta mina kurspapper men jag tror de försvann i någon av de andra omgångarna med mina städryck.
Det ser prydligare ut nu men inte är det m indre saker för det, jag bör definitivt skaffa en byrå snart. Jag har iallafall fått någorlunda koll på det jag hade framme och insåg därmed också att jag åter en gång har skjutit på att-göra-saker alldeles för länge. Nu kommer kvällen spenderas med att komma fram till något vettigt och jag är inte ens på humör för det. På något sätt ska det väl gå, men så typiskt! Klamrar mig fast i motivationen som försvinner ifrån mig lite väl ofta nuförtiden.
Det är tur man har i-landsproblem så man kan tänka på annat, till exempel visar min dator konster jag aldrig har sett tidigare. Sånt som driver mig till vansinne ibland. Nyss var det textmarkören som blev galen och flyttade sig runt i texten som om någon höll fast en av piltangenterna. Vissa gånger blir det omöjligt att få fram ett program eller stänga ner en ruta för att muspekaren befinner sig på helt andra ställen än vad man tänkt sig. Det är de stunder jag tar paus, stänger ner allt och andas. Och hoppas på att det inte händer igen. För då är fönstret farligt nära...
Det ser prydligare ut nu men inte är det m indre saker för det, jag bör definitivt skaffa en byrå snart. Jag har iallafall fått någorlunda koll på det jag hade framme och insåg därmed också att jag åter en gång har skjutit på att-göra-saker alldeles för länge. Nu kommer kvällen spenderas med att komma fram till något vettigt och jag är inte ens på humör för det. På något sätt ska det väl gå, men så typiskt! Klamrar mig fast i motivationen som försvinner ifrån mig lite väl ofta nuförtiden.
Det är tur man har i-landsproblem så man kan tänka på annat, till exempel visar min dator konster jag aldrig har sett tidigare. Sånt som driver mig till vansinne ibland. Nyss var det textmarkören som blev galen och flyttade sig runt i texten som om någon höll fast en av piltangenterna. Vissa gånger blir det omöjligt att få fram ett program eller stänga ner en ruta för att muspekaren befinner sig på helt andra ställen än vad man tänkt sig. Det är de stunder jag tar paus, stänger ner allt och andas. Och hoppas på att det inte händer igen. För då är fönstret farligt nära...
Svar
Trackback
