Idag har jag bara gått och varit lika nedstämd som hela denna veckan, så till slut orkade jag inte. Det fick komma ut på duk istället. Motivet är vad en god vän till mig ville ha målat för längesedan, och idag kände jag att det passade, att det kunde svälja min hjärtesorg med. Och visst, den är inte helt perfekt och inte så rolig, men den betyder någonting. Mina känslor och mina tankar har varit med och skapat den. Och jag är glad om den får bo hos min vän, om den ger samma frigörelse och lättnad som den gav mig.
Efterlängtade porträttet på Aida, en älskad liten buse som försvann till katthimlen alltför tidigt. Vännen fick denna bild som ett fint minne:)