Inessa

Äntligen har vi fått hem solen, jag som trodde att min sista semestervecka skulle regna bort den med. Nu ser jag fram emot sol, bad och Helsingborgsfestivalen de sista dagarna, tänkte jag. Fram till att jag såg det enorma vita tältet precis vid mitt hus och en massa andra runt om i stan, redan! Jag hyperventilerade hela promenaden hem, detta var jag inte redo för. Fan! Nu måste jag fly någonstans, jag som ville vara hemma... Usch, jag blir helt gråtfärdig.

Jag blir irriterad och sur när jag inte får vara för mig själv. Kanske får jag ta mig utanför stan och vara i naturen litegrann. Känna lugn och ro. Jag gillar inte att ha människor så nära inpå, särskilt inte ett helt festivaltält med musik jag inte tycker om och massa människor jag inte vill ha där. Just nu ångrar jag lite att jag bor så nära centrum. Tänker på ett inlägg av Clara Lidström om starksköra människor och har hög igenkänningsfaktor. Jag behöver andningsrum och människor som förstår och unnar mig det. Denna artikel finns att läsa om man vill.